Självmordsförsök

Hejsan!
För drygt en vecka sedan gjorde jag ett misslyckat självmordsförsök.
Jag får inte ha hand om min medicin själv eftersom jag är stammis på akuten och iva så jag smög mig in hos mina föräldrar och tömde deras medicinskåp ( fullt med atarax, antidepressiva och tradolan ). Efter det gick jag hem igen, boendestödet anade oråd så jag fick tillbringa natten på mitt stamställe.
Dagen efter flyttades jag till en psykavdelning där jag tillbringat allt för mycket tid.
Första dagen där var gräslig. Fick ingen medicin och var allmänt helt borta.
Nu undrar jag vad som är det normala när det gäller intoxer. Hur länge ska man vänta med att börja ta medicinerna igen. Läkarna tycks vara så oense. Ibland får jag dem direkt, andra gånger får jag vänta flera dagar.

Förresten. För några veckor sedan skrev jag in och klagade på min höga dos Cisordinol (160mg). Min läkare har nu sänkt dosen till 100mg och dessutom satt in abilify. Det går ganska så bra. Lika mycket röster och konstiga ideer men sömnen funkar iallafall ( tack vare nitrzepan och theralen).

Tack så mycket för att ni finns.
MVH Harriet

-

Hej igen !
Tack för dina vänliga ord Isa-Alise. Förstår inte själv varför jag tar överdos efter överdos. Får mycket stöd. Bor i ett korttidsboende med sovande natt, jag får ringa avdelningen när jag vill så ordnar de med att jag får komma dit och sova där ett par nätter- men ändå så håller jag på som jag gör.
Det är i stort sett bara om nätterna det händer. När jag inte kan sova och rösterna bara blir för mycket. Jag vet att jag kan väcka personalen men jag vill inte vara till besvär.
Jag kom hem från avdelningen i helgen och sedan dess har det gått bra om nätterna. Har bytt nattmedicin från Stilnoct och Imovane till nitrazepam .Funkar mycket bättre på det och känner mig inte det minsta trött på morgonen.
Det var allt jag hade att säga den här gången.
Förresten tack för att ni finns. Livet känns mycket bättre att leva när man vet att man kan ..... Känna igen sig kanske?
MVH Harriet

Det verkar som ditt problem är att effekten av antipsykotika är otillräckligt, vilket gör att du gör självmordsförsök.

Leponex ger ungefär 50 % starkare effekt än andra antipsykotika och det brukar användas när man får dålig effekt av andra antipsykotika. Leponex har också bevisad effekt på att minska självmord. Det minskar självmorden med 30-80 %. Det är det enda antipsykotika med den profilen.

Nackdelarna med Leponex är viktökning och ökad risk för diabetes - påminner om Zyprexa här. Dessutom måste man regelbundet kolla vita blodkropparna. Kanske kan Leponex kanske vara något för dig eftersom du verkar ha så allvarliga problem?

Hur länge har du varit sjuk? Inom 5 år brukar många förbättras, men de första åren kan vara väldigt jobbiga för många.

Hejsan!
Admin!
Du ställde några frågor som jag ska besvara.
Leponex har jag provat. Fick problem med blodbilden så jag fick sluta.
Den hann aldrig få någon direkt effekt då jag bara hade den i högst en månad.
Jag är 25 år (snart 26 ). Blev psykotisk första gången när jag var 16-17.
Visst har jag märkt att jag börjar må bättre. Jag har mina psykosgenombrott men de är inte fullt så dramatiska som för en 4-5 år sedan. Jag har inte så mycket vanföreställningar längre även om en del biter sig kvar.
Mina självmordsförsök är alla vana vid. De första 4-5 gångerna kom alltid någon anhörig och satt bredvid sängen och blev nervösa över alla apparater som kollade hjärtat och syresättningen.
Nu.... ? Jag vet att de förmodligen känner sig väldigt oroade över mig
MEN , nej jag vet inte vad jag vill ha sagt med detta- kanske -kom och visa att ni bryr er om er dotter,syster .....
Nej nu ska jag sluta beklaga mig, är bara så väldigt less på allting.
Tack för att ni finns!
MVH Harriet

Admin1 skrev: Det verkar som ditt problem är att effekten av antipsykotika är otillräckligt, vilket gör att du gör självmordsförsök.

Hm, det låter lite som att bredare trottoarer skulle vara lösningen på problemet att fulla vinglar ut i gatan. Problemet är ju egentligen ngt annat...