Smyger med sjukdom

Jag undrar hur öppna ni är med eran sjukdom? Brukar ni berätta för såna ni har förtroende för eller?
För min egen del smyger jag nog rätt mycket med det.
Jag tror min mamma och pappa vet om den, pga min sjukhusvistelse när jag insjuknade. Jag funderar över hur mycket mina syskon vet om det här. Egentligen har jag ju inget att förlora på att berätta det, Vad tycker ni? Skall man hålla det hemligt, eller skall man inte vara rädd för att berätta?
Jag insjuknade när jag var 25 och nu är jag 31. Det är först på senare tid jag velat ta till mig att jag har schizofreni.

/Fredrik.

Jag tror att omgivningen redan märkt om du är schitzofren, den är inte så lätt att dölja i det långa loppet.
Träffar man någon nån enstaka gång går det ju förstås att dölja. Men lever man med någon eller har nära och kära på annat sätt har de nog undrat, om än tyst.
Jag tycker att det är viktigt att förklara varför man beter sig på ett visst sätt för dem man umgås ofta med. Annars blir det lätt att de vänder en ryggen just bara för att man är lite annorlunda. De vet inte hur de ska bete sig eller säga.
Men det är ju upp till var och en hur man vill ha det.

Jag funderar på vad du menar med att bete sig annorlunda. Jag tycker själv inte jag beter mig annorlunda.
På vilket sätt menar du då? Det enda sättet som jag är annorlunda på, är att jag ibland drar mig undan och har en tendens till att isolera mig.
Men annars fungerar jag precis som andra. Jag kanske inte har lika stora problem som andra med röster och sånt där, det är väl därför jag har en medicinering som fungerar bra. Även om jag kännt av det lite under vissa svåra perioder. Och så har jag vissa tendenser till att vara självkritisk, men det är väl också mänskligt?
Jag tror inte jag beter mig speciellt annorlunda mot andra människor trots att jag har schizofreni.

/ Fredrik

En vän till mig, hon hade en pojkvän i 2 år utan att han visste om att hon var sjuk. Hon vill inte erkänna för någon att hon är sjuk, inte ens för sig själv. Hon har haft några psykoser men säger själv att hon inte är schizofren.

-

Nej, jag har slutat med att berätta om min sjukdom. Det blir så komplicerat när jag knappt själv förstår. Träffade en gammal arbetskamrat för ett tag sedan. Han frågade vad jag gjorde nu för tiden. "Jag är sjukskriven, sa jag. Jaså, är det ryggen frågade han( jag jobbade mycket med tunga lyft på den tiden). Nej, det är psykiskt, svarade jag. Jaha, sa han och blev tyst. Vad gör du själv nu, sa jag för att rädda honom för jag förstod att han blev lite ställd. Det är ett tips att slänga tillbaka frågan, för vem vill stå bland en massa folk och förklara hur man är om man har en schizofrenisjukdom.