svårt att veta vad man ska säga

Jag tycker det är väldigt svårt när någon skriver "Jag orkar inte leva längre".. Jag vet inte hur jag ska svara på det..? Man måste ju liksom svara rätt.. annars kan det ju gå riktigt illa.
Ibland kommer det ju inlägg på viska från folk som vill ta sitt liv. Jag brukar undvika att svara på dom.. då jag inte alls vet vad man ska skriva.. vad vill dom höra..? Brukar låta andra som är mer kunniga inom detta område få svara.

Det värsta är ju ändå då folk i ens verkliga liv säger så till en.. Vad ska man svara?.. "sök hjälp!" eller "nej inte vill du det" eller "nej! Du får inte lämna mig"..." tänk på dina vänner, dina föräldrar, din pojkvän..." etc.

Hur hanterar ni sådant här?

-

Kanske man kan fråga om man kan hjälpa dem på något sätt så deras tillvaro blir bättre

Jag minns en gång när min vän var djupt deprimerad, jag gick hem till henne, va med henne hela dan, pratade med henne och sa snälla ord. Slutet av dagen så tog jag ut henne på fika, hon var överlycklig att ha mig. Jag tror att det viktigt att ha någon bredvid sig och man kan alltid börja med snälla och kärleksfulla ord för trösta henne. Det brukar fungera.

Jag skulle bli arg om ngn hänvisade mig till en samtalsjour.
Samtalsjour? Ett skämt!
Ska det vara ngt måste ju en annan individ själv bry sig så man känner det.

Jag undrar mest hur jag ska kunna ta livet av mig. Logiskt är det alltmer vettigt. När jag lever kommer jag ändå bara att lida och synda. Jag inser att jag får leva fattig, att jag är störd och självhatande/egenkär. Känner stor olust till hur samhället och normerna utvecklats. Jag vill inte vara med!

Men jag är för feg för att ta livet av mig. jag har ingen "nära" som skulle krossas, föräldrar eller pojkvän, så det är inget argument.
Inte heller tror jag att du verkligen bryr dig om jag skulle "lämna" dig, (läs livet). Du känner ju inte mig. Och om du gjorde det var du tvungen att visa mer än din egen dödsfear för att jag skulle tro dig. men jag är för feg...

Det finns bara ett argument, det kan, kan, hypotetiskt, ändra sig till det bättre, om man dör kan det inte det. Men man är en fånge i ett koncentarionsläger som väntar och hoppas på befrielse. Frågan är om det inte är ett fåfängt hopp och dessutom alldelens för mycket svek, stress, ilska och bitterhet.

Konstigt att medlemmarna på viska generellt är så mkt för att tro på vården och anse den effektiv.

Gäst,

Alltså samtalsjourer finns just till för att folk i nöd ska kunna ringa. Även om man inte känner den personen, och även om den personen inte skulle ha gråtit kanske ifall man dog så är det ändå bra att prata med någon ifall man mår som värst.

Och så undrar jag vad du menar med att synda? Varför tror du att du syndar mer än andra? Alla människor syndar och gör dumma saker någon gång. Du verkar stätta stor press på dig själv genom att säga att du syndar. Berätta vad det är så kan vi prata om det. Jag har också syndat mycket i mitt liv, men jag tycker att jag är ändå värd något bra i mitt liv.