Hur andra ser på psykisk sjukdom

Mer
8 år 5 dagar sedan #823326 av Nissegossen
De i äldre generationen är sedan länge döda, dock har jag idag ett bra förhållande till släkten och de har inget med mig att göra, än det att de är släkt med mig. Både syskon och kusiner har jag idag ett bra förhållande till. Det är ingen som är involverade i vad jag gör.

Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Mer
8 år 5 dagar sedan #823328 av Utomjordingen
De som känner mig ser nog mig mest som högfärdig person idag liksom våren 1990. Men det kanske är mindre Jantelag än vad det var då våren 1990? :tänk
Mer
8 år 4 dagar sedan #823462 av Admin1
Anhöriga, som ofta har ångest och oro om det mesta är närmast psykos.
Mer
8 år 4 dagar sedan #823464 av Geta
Mina föräldrar erkände aldrig att de hade några psykiska problem.
Det fanns inte på världskartan.
Mer
8 år 4 dagar sedan #823470 av björk
Min bror har ingen självdistans. Han ser hela sitt misslyckande på andras skuld.
Och sätter 0 % i hans del o 100 % i annans beskärda del av börda som priset
för den man han är nu. Som sagt självdistansen saknas och det blir en lite "udda"
situation som uppstår.. Lite from och så. Att man beskyller i alla riktningar lite udda
Ja. En del om man ser i blods kontakterna så ser dom det som ngt styggt fult som ja en varböld
ngt som man ska vara vaksam och se med kalla bittra oförstående ögon med egenrätt och mera därtill.
Vissa ser det bara t.e.x som en naturlig dygd och bekräftansvärt och som något dolt
men mytomspunnet. Ungefär som något myt omspunnet. Främmande kan ha oproportionerliga
ransoner med hat och ser en som något också liknelse som någon Fånig varböld. Men som
med onda ögon beskådar. De är jobbiga och en av de tuffaste att bemöta. De kan inte synka
bilden "bra".
Mer
8 år 4 dagar sedan #823502 av Schism
Det är min mammas sida jag fick min psykossukdom från, det har gått i ett led. Mamma har scizoaffektiv, hennes farmor hade schizofreni, samt att jag känner en viss psykisk känslighet hos min mammas släkt en skörhet liksom. Kanske det finns en osäkerhet mellan det inre och det yttre gränslandet.

Min pappas har jag försökt förklara det biologiska perspektivet med belöningscentrum osv. Det begriper han inte. Så är han väldigt tolerant och är inte så teoretiskt lagd och har aldrig varit så han vet inte exakt vad som händer psykosocialt och biokemiskt. Men han vet att när man kanske talar i tungor och agerar ut och är lite utanför normen mot det psykotiska så känner han igen det. Jag vet inte om han vet vad man i sin inre värld upplever i ett skov dock.