hej, jag skäms när jag stöter på någon som jag i min psykos varit lite mer utåtagerande mot, ibland kan det hända att jag ber om ursäkt beror på vilken relation jag har till personen annars inte, jag har varit sjuk och det jag gör i min psykos är inte den jag är, jag tror skammen kan komma från att man känner sig utdömd som människa, en som inte faller in i mallen av godkänt beteende, men är inte heller så säker på att jag vill vara i den mallen. Vanliga normala har ibland en tendens att döma, gnälla på allt och alla, vända kappan efter vinden, snackar skit med en, går till nästa snackar skit om den andre och i de normala livet känner jag inget aktivt behov att smälta in i. Har mött kloka individer, när jag varit inlagd klokare än på utsidan.
