Jag fick frågan om jag hade självmordsplaner på läkarsamtalet idag. Det har jag inte normalt sett, men fy fasen när ångesten sliter i en, då är jag färdig att dyka på huvudet från köksfönstret. Mitt liv är inte ett enda mörker, jag har föräldrar att finns till för och jag har vänner.
Jag hamnade på psykhem för att jag hotade med att ta självmord för ca 1 1/5 månad sen. Vet att man kan må så dåligt och behöver hjälp. Men det är verkligen en för tung fråga för mej. Jag brukar skriva ner spökhistorier och lyssna på Mordpodden. Det brukar hjälpa i ungefär några dagar men då har jag andra symptom osså.
