Jag har haft samma problem med det där med skäreriet. Det bästa som kan hända är att någon vänlig själ - i mitt fall min mamma - kommer o tar allt vasst ur hushållet, tills man står där o får ringa för att få låna nagelsaxen t.o.m. när man behöver klippa tånaglarna. Skivat bröd är en självklarhet. Jag har som tur är en rätt behärskad skäggväxt, o så finns det ju rakapparater. Det går att leva utan vassa saker. (Tyvärr finns det en massa saker som går att få vassa, o om man är renons på något att skära sig med kan man bli beredd att "sänka sig" rätt lågt.) Det viktiga är att du bryter, som du säger själv Saari, beroendet, för det är vad det är - ett beroende, ett jävligt negativt beroende.
Underbar avatar för resten, Bergman-Wasa.
