Varför har självmorden ökar bland tjejer 15-24 år?

Läkare kan genom indirekta frågor försöka ta
reda på om man är i riskzonen för suicid.
Att fråga rakt på är kanske inte det bästa.
Att gå litet runt omkring ämnet kan ge
upplysningar om det är någon fara för att
patienten vill skada sig själv och på vilket
sätt.
Det har jag kommit på efteråt, varför en läkare
vid ett tillfälle ställde så konstiga frågor till
mig.
Annars vore det underligt att ställa en sådan fråga
till en patient.

När jag läser mitt förra inlägg ser jag att jag varit otydlig. Detta pga att ett bra program på TV jus skulle börja.
Läkaren frågar , enl suicidenhetsDR, oftast som en trappa. har du haft tanke på att självskada? vid nekande svar slutar han eller hon. Vid jakande svar fortsätter han/hon. Har du planer på att självskada.
tankar på suicid
planer på suicid
hur
skulle det kunna ske här eller måste det vara på en speciell plats
osv osv

Men dte är givetvis som du skriver att de kan dölja avsikten med sina frågor eller linda in dem i andra frågor och få fram samma svar.

Precis som läkarna har metoder att kunna bedömma su-risk utan direkta frågor så har patienterna möjlighet att undkomma att resultatet tas särskilt allvarligt.

Dom allra flesta av mina su-riskbedömmningar är risken bedömd som "Tveksam/Svårbedömd p g a stark sedering".

Man gör helt enkelt så att man spelar överdrivet sederad. När man genomgår en su-riskbedömning så är man väl lite sederad, men man överdriver det hela. Blunda ofta, gäspa, fråga om man kan skruva ner ljuset lite. Be om att få dra ner persiennerna och då och då fråga om man är färdig snart. Om bedömningen görs i ens sal så är det jättelätt att bara nicka till och blunda.

En tveksam/svårbedömd su-risk ger på sikt betydligt lättare påföljder. Istället för extravak så kanske doktorn nöjer sig med extratillsyn.

Sedan så vet jag inte vilken dåre som hade sagt rakt upp och ner att den har avsikt att ta sitt liv. Vill man göra det så säger man det inte högt. Och säger man det högt så tror jag att man ändå vill ha hjälp att stå emot.

En su-bedömning gjord av en kirurg eller medicinare ger jag inte heller mycket för. Otroligt lätt att manipulera och komma in på andra samtalsämnen.

Jag blånekar alltid suicidtankar ifall jag inte vill bli inlagd... har varit med om att bli hotad tvångsintagning för att jag erkände... det var inte kul.
Det blev en häftig diskussion som slutade med att jag inte vill träffa doktorn igen. Det är meningslöst att diskutera suicidtankar för mig, eftersom det minskar inte tankarna... snarare tvärtom... dom blir mer verkliga. Ibland kan jag också få intrycket av att läkarna frågar för att de är rädda om sitt eget skin.
Det ser inte bra ut i protokollet om en av deras patienter tar livet av sig.

Vissa gör ju tvärtom... dom fejkar suicidtankar för att bli inlagda. Verkar fungera åt båda håll <!-- s8) --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_cool.gif" alt="" title="Cool" /><!-- s8) -->

Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt? .?

Adebisi skrev: Varför ska man ta livet av sig när man ändå inte får höra snacket efteråt? .?

Det får ingen oavsett självmord eller inte <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->