- Inlägg: 8053
Stumhet
- Nissegossen
- Offline
- Jubelhedersmedlem
- Gubben
Less
Mer
- Inlägg: 50447
4 år 9 månader sedan #1164972
av Nissegossen
Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
Svar från Nissegossen i ämnet Stumhet
Amandara du har PM
Finns numera här viska.richardhandl.com/index.php Viska 3.1 om schizofreni forum
4 år 9 månader sedan #1164974
av björk
Man blir mer omhuldad
då å man slipper sova ute.
Och hur de går stick i stäv med förgående kontexten.
Så de inte sker missförstånd
&osämja. Det ligger en värdegrund med.
Allt har varit så emergenzy
Därför har jag tett mig mot viska. Jag blev dessutom inte erkänd alls förut där Recard2016 går dithän.
Lider jag av mutism kan dom
gå och lägga sig. Att allt förfulande var till ingen nytta.
För att precisera mej
då å man slipper sova ute.
Och hur de går stick i stäv med förgående kontexten.
Så de inte sker missförstånd
&osämja. Det ligger en värdegrund med.
Allt har varit så emergenzy
Därför har jag tett mig mot viska. Jag blev dessutom inte erkänd alls förut där Recard2016 går dithän.
Lider jag av mutism kan dom
gå och lägga sig. Att allt förfulande var till ingen nytta.
För att precisera mej
4 år 9 månader sedan #1165053
av Jocke
Vars är världen på väg?
Det står i mina journaler att jag kunde gå veckovis utan att tala, är det ngn hemlig strategi från psykiatrin att sätta in vissa mekanismer, så att man uppför sig sjukligt utan att veta om det?
Det var jobbigt att bli förbisedd, ibland när ens föräldrar kom så pratade man nog mest när det var nödvändigt! Detta pågick under några år inom landstinget, vet inte om det var ett försök till hjälp från deras sida, men det mådde jag inte bra av.
Men det är kanske lika bra att inte veta anledningen till mitt dåvarande lidande? Men numera sitter jag mest tyst när jag äter, det är nästan enda gångerna. Men gruppvis är jag tystlåten, då många verkar ha mer att berätta än mig?
Det var jobbigt att bli förbisedd, ibland när ens föräldrar kom så pratade man nog mest när det var nödvändigt! Detta pågick under några år inom landstinget, vet inte om det var ett försök till hjälp från deras sida, men det mådde jag inte bra av.
Men det är kanske lika bra att inte veta anledningen till mitt dåvarande lidande? Men numera sitter jag mest tyst när jag äter, det är nästan enda gångerna. Men gruppvis är jag tystlåten, då många verkar ha mer att berätta än mig?
Vars är världen på väg?