Psykiatrisk rehabilitering

I går träffade jag min nya psykiater och en kurator, dom tyckte att det vore bra för mig att gå i rehabilitering. Så nu remitterar dom mig till den psykiatriska rehabiliterings enheten här i min lilla stad. Där ska jag få nån kontaktperson som kan hjälpa mig med kontakter med myndigheter och hyresvärden och dyligt, så det verkar bra.
Jag kommer att kunna gå till rehab lite när jag vill och delta i aktiviteter där eller bara för att vara med och fika, det kan nog hjälpa mig med att ta mig ur min sociala isolering hoppas jag.

Är det nån här som har erfarenhet från rehabilitering?
Vad tycker ni om det i så fall?

Ja det där är nog helt individuellt tror jag.
Det är positivt att du känner att du får en bra rehabilitering. Det är nog det allra viktigaste.

Själv har jag provat på psykiatrins rehab, men jag kände mig bara sjukare, samt att jag inte hade något gemensamt med de andra patienterna där.

Jag förstod att det inte skulle ge mig någonting, så jag började rehabilitera mig på egen hand. Jag sökte mig till människor som ej var inom psykiatrin. Började träna på ett "vanligt" gym, började ta datakörkortet i en grupp för långtidsarbetslösa, hjälpte till på ett internetcafe osv.

Genom närvaron med människor utanför psykiatrin så kände jag mig mera delaktig i samhället., under min tid som patient i psykiatrin, kände jag bara att jag gick i en skyddad verkstad och blev mer o mer folkskygg.

Lycka till!

Lisbeth Lindell har skrivit en avhandling om en öppenvårdsenhet med rehabilitering. De som var där reagerade ofta som D. Först var det positivt att komma ut, men efter ett tag blev det jobbigt med problemen, som en del hade och folk orienterade sig ut i samhället istället. Boken finns att låna på bibliotek och finns recenserad här:
www.viska.se/index.php/recension ... nv%C3%A5rd

I framtiden kommer rehabiliteringen att integreras i behandlingen. Det kommer att finnas öppenvårdsteam som gör hembesök och de kan också ge rehabilitering, eftersom de har psykolog, arbetsterapeut mm

Vårdförbundet kom i slutet av förra året med kvaltetskrav på den psykiatriska vården så här skriver de:

Rehabilitering = återvinna förlorad förmåga för att minimera effekten av funktionshinder av sjukdom. Har både ett medicinskt och ett socialt mål. Innebär insatser av olika kompetensområden, där medicinska, psykologiska, sociala, pedagogiska och tekniska insatser kombineras från den enskildes behov och förutsättningar

Bra psykosocial rehabilitering är:

behov och önskemål är utgångspunkt för att underlätta återhämtningen återintegreras i samhället genom att utveckla och återta olika roller kontinuitet, flexibilitet och långsiktiga lösningar huvudmännen tar ett organisationsöverskridande samarbetsansvar information ges om att ansöka om stöd, som Personligt Ombud, LSS-insatser och kamratstöd.

Intervjuer med psykiskt funktionshindrade visar att de största behoven är att på nytt bygga upp ett fungerande arbete, relationer och fritid.

Då behovet är olika från person till person, beroende på hälsotillstånd och livssituation, finns vissa svårigheter med rehabilitering.

Bra arbetsinriktad rehabilitering och utbildning är:

arbetsträning i verklig eller skyddad arbetsmiljö
stöd av konsulent från AMS vid behov
utbildningsmöjligheter för att ge eller komplettera grundutbildningen
stöd på högskolan/universitetet så att psykiskt funktionshindrade kan genomföra utbildningar

Metoder och arbetssätt för arbetslivsinriktad rehabilitering måste fortsätta att utvecklas och tillämpas. En sådan metod är SIUS (Särskilt introduktions- och uppföljningsstöd) som AMS har för funktionshindrade inför anställning. SIUS- konsulenten är ett stöd på arbetsplatsen och garanterar arbetsgivaren att arbetsuppgifter blir utförda.

Handikappsamordnaren på högskolan ska hjälpa studenten besluta om lämpliga stödåtgärder, t.ex. personligt ombud, mentor, kompensatoriskt pedagogiskt stöd, anpassad studietakt och anpassad studiemiljö


Om jag själv skulle sköta din rehabilitering skulle jag ge dig möjlighet att t.ex. gå på föreläsningar på de kurser som du i framtiden skall gå på universitetet. Om du önskar så kunde du försöka att tentera, men det skulle inte räknas som ett officiellt försök annat än om du klarade det.

Admin

Min teurapeut och jag ordnade en slags rehabilitering utan inblandning av försäkringskassa och myndigheter. Den gick just ut på att jag pendlade till Stockholm från min hemstad och gick på föreläsningar på KTH medan jag var sjukskriven. Efter ett tag redovisade jag en labb. Några månader senare skrev jag en tenta. Sedan rullade det på och tillslut fick jag tillbaka mina studiemedel som jag förlorat under min psykos. Till sist vaknade jag upp en dag och var heltidsstudent igen. I januari i år flyttade jag tillbaka till Stockholm. Tur nog fick jag tag på en etta med pentry hos SSSB. Jag provade under någon månad förra året att bo i korridor men det blev för pressande pga det ständiga kravet att vara social med alla boende där.

Jag tror att det som D skriver är viktigt, att det på rehab kan kännas som "skyddad verkstad".
Jag har varit på rehabstället några gånger tidigare och det såg ut som ett dagis för vuxna ungefär. Plus att alla andra var äldre än mig eller hade vissa "begåvningshandikapp" också.
Det possitiva är väl kanske att dom har ett bilijardbord : )

Egentligen har jag nog inte så stora förhoppningar på rehab, men det känns iaf som om vården försöker hjälpa mig och det är ju alltid nått.

Den enda erfarenheten jag har från psykiatrins ordinarie rehab är att det gick att gå och äta frukost hos dem och få lite kontakt med andra människor. Även om det kändes lite konstlat så var det bra övning i början när jag hade sådan ångest inför att träffa människor. Jag var även med på lite andra aktiviteter men det kändes som ni säger lite som ett vuxendagis.

Det där med att ha en kontaktperson som hjälper till med kontakter med myndigheter, etc låter ju väldigt bra.