MaxMin är tillbaka, och har något att bekänna...

Trevligt att läsa att du mår bättre nu.

Du har verkligen förmågan att förmedla det du känner

Vila, bra kost och motion är några saker som hjälpt mig

Mvh stefan

Skönt att du är på rätt väg nu!

kram om du vill

Bra att du kommit till insikt att allt inte är svart. Det är värst de första fem åren av en psykossjukdom sägs det och därefter blir det lättare att leva. Också jag har varit mycket sucidal och stått inför döden flera ggr, men ändå inte tagit det avgörande beslutet.

Numera är jag glad för att ha blivit vid den ålder jag är i 63år i år och livet kunde varit slut vid 25 om jag verkligen hade gjort det.

Som sagt det blir bättre med åren och du kommer att se, att det är bättre att leva och inte ha de tankarna.
En och annan hjärncell fungerar faktiskt fortfarande och jag trivs numera med mitt liv.

Bipolär är både en mildare och svårare sjukdom än schizofreni. Mildare för att funktionsförlusterna är mindre och svårare, därför att dödligheten i självmord är 3 gånger högre. Jag har för mig att innan du nu insjuknade så slutade du med Zyprexan. Vet inte om detta orsakade ditt skov, men det låter ju som du hade allvarliga problem. Tag nu det lugnt och stressa inte. Försök att inte ha så höga krav på dig som du hade tidigare. Du måste nog ta det lugnare än vad du gjort tidigare.

Admin1,

Jag sänkte min Zyprexa till 5 mg förra året i maj. Jag mådde faktiskt jättebra den sommaren. I slutet av sommaren började jag varva upp, men det var inte så farligt. I slutet av augusti drabbades jag av en kris och det sa bara pang och bom.
Jag blev mer eller mindre LPT:ad. Deltog i medicinering, var uppe i 20-25 mg Zyprexa och pressade upp Lithium värdet. Jag tillfrisknade och skrevs ut efter 7 veckor. Jag och läkaren var överens om att jag skulle sänka dosen efterhand till 5 mg igen. Hann bara vara hemma en kort tid innan jag flög upp igen. Sökte akut efter att jag började få mindre trevliga impulser och mer Zyprexa igen. När detta inte hjälpte så lades jag in och där sattes Ergenyl in också och ju stabilare jag blev så sänktes Zyprexan igen.

Jag föll ner i en likgiltighet i början av året och fick Mirtazapin utskrivit, tyvärr snedtände jag på den och kastade den i papperskorgen efter 2 veckor och började må bättre. Tyvärr så triggade den nog en hypomani som jag har kämpat med hela våren. Ofta med höga doser Zyprexa. I slutet när Zyprexa inte längre bet, så gick jag över till Seroquel som på ett bättre sätt lugnade mina psykotiska symptom. Mina symptom kommer ju med stämningsläget. Om stämningsläget stabiliseras så stabiliseras det psykotiska. Detta var dock inte tillräckligt, jag var mixad och kände mig förlorad till sjukdomen. En kväll tog jag inte min Seroquel, det slutade med att jag inte kunde sova på 2 dygn och när jag väl skulle sova så gick jag in i en psykos där jag hörde tusen röster. De var borta när jag vaknade, men det knäckte mig. Jag tappade all livslust. Jag blev levande död och ju längre jag gick med detta tillstånd, så utvecklade mina självmordstankar, planer och hur jag skulle verkställa det hela. Jag ville verkligen INTE leva längre.

Just nu står jag på: Seroquel 400 mg, Ergenyl 1300 mg, Lamotrigin 150 mg, Lithium 2 + 2. Enligt min mening en ganska rejäl medicinkombination. Jag har faktiskt ångest när jag sväljer tabletterna. Särskilt kvällsmedicinen är jobbigt.
Jag har dock insett att jag måste antagligen stå på en sådan tung medicinering. Jag funkar ju trots allt nu. Jag orkar inte hur mycket som helst, men det har nog mer med att göra av jag gått igenom och att jag legat mycket i sängen och inte behövt göra något alls själv på psyket.