Framtidens psykiatri

Interaktion tack! Sluta misshandla och skada patienterna känslomässigt! Psyk.pat. är människor med känslor och eget tänkande!!! Inovativt och tankeväckande, jag vet! Tänk på det!

Maj

F*ckin *sh*les

Vanvård och misshandel är det ni sysslar med inom psykiatrin!

Maj

:evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :evil: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted: :twisted:

Fuck you all

Tack för alla svaren!

En del av det Ni skriver ex samarbetet mellan kommun och landsting, sysselsättning etc är faktiskt problem som vi diskuterar på kliniken och i psykiaterföreningen.

Det andra, om attityderna till patienter, om empati etc pratas det också om men det är svårare att konkretisera.

Jag tänker ofta på att det mest basala, mötet mellan den som behöver råd och stöd och den som skall hjälpa, inte är tillräckligt prioriterat. Varje gång man minskar tiden för ex ett läkarbesök ökar risken att det inte blir ngt bra samtal. Att skriva ett recept tar ju inte lång tid men att skapa tillit och att ömsesidig förståelse kan ta ett tag.

Det jag tänkte ta upp på seminariet som jag skrev om i starten på denna tråd är det som jag själv ofta tänker på:
- Hur ser folk i samhället på psykisk sjukdom?
- Hur ser de på psykiatrisk vård?
- Hur mycket av psykiaterns bild av psykiatrisk vård stämmer med patientens bild?

Ofta kan jag känna att det är lätt hänt som läkare att man börjar formulera mål utifrån sin egen bild av sjukdomen, utifrån organisationens möjligheter etc, istället för utifrån patientens mål.

Det jag tänkte ta upp på seminariet som jag skrev om i starten på denna tråd är det som jag själv ofta tänker på:
- Hur ser folk i samhället på psykisk sjukdom?

Jag tycker det är konstigt med ett begrepp som är så flummigt som psykisk sjukdom. Vad är det?
Somatisk sjukdom vet jag exakt vad det är, men, vad är egentligen en psykisk sjukdom?

Är det inte individerna som "folk" kopplar till begreppet psykisk sjukdom som kommer att bedömas?

- Hur ser de på psykiatrisk vård?

Att den är till för dårar och deppade?

- Hur mycket av psykiaterns bild av psykiatrisk vård stämmer med patientens bild?

Hmm...nu ska du bli psykiatiker...
Jag ska ha en störning. Som alla här, nästan.
Hur ska vi veta hur nui tänker? Ni är väl individer, dessutom, med olika värderingar?

Psykiatrin är defacto "kunna gå till jobbet och inte dö" som all annan sjukvård.
Fungerar gör den väl för de som är konstant farliga för både andra och sig själv.

Och då är frågan, för de som blir våldsamma och kriminella, hur mycket samhällsansvar ligger hos rättssamhället, och hur mycket kan psykiatrin göra?
Det är också dessa vettvillingar som skapar ett dåligt rykte för patienter med psykisk sjukdom.

/Sofie

- Hur ser folk i samhället på psykisk sjukdom?

De flesta saknar egen erfarenhet av psykisk ohälsa, så folks bild av psykisk sjukdom speglas nog av bilden som media ger. Tyvärr har nog många fördomar och ser psykiskt sjuka som farliga trots att farligheten nästan alltid beror på missbruk egentligen. Om mediabilden är felaktig så blir också folkets bild felaktig.

- Hur ser de på psykiatrisk vård?

Bilden av den psykiatriska vården blir nog felaktig om bilden av psykisk sjukdom är felaktig. I Sverige finns också traditionen med rättpsykiatrisk vård, som ger intrycket bland folk att farliga personer vårdas inom psykiatrin. Man blandar ihop rättpsykiatrisk vård och vanlig psykiatrisk vård. Tvångsvården är säkert också stigmatiserande för psykiatrin egentligen. Egentligen skulle psykiatriska vårdeen må bra av att helt slippa rättpsykiatrisk vård och tvångsvård. Det är för mycket av fängelse över den psykiatriska vården, som skiljer den från all annan vård.

Hur mycket av psykiaterns bild av psykiatrisk vård stämmer med patientens bild?

Jag tror att psykiaterns bild av psykiatrisk vård är mer positiv än patientens bild. Psykiatern är ansvarig för vården och tror på den starkt av personlig övertygelse. Patienten tycker nog att många kliniker erbjuder bara förvaring och medicinering. Det finns nog bland patienter en önskan om ett mer innehållsrik sluten vård och med mindre tvångsåtgärder.
Förmodligen kommer den slutna vården först bli bättre när mer effektiva mediciner kommer på marknaden, eftersom medicinering är huvudingridiensen inom psykiatrin idag. Den slutna vården är dock idag så kortvarig för de flesta att den inte längre är lika viktig som förr. Viktigare är sannolikt att satsa på den öppna vården med team för att öka tillgängligheten.

Tvångsvård är ett dilemma som stör patient-läkarrelationen. Egentligen borde kanske inte alla psykiatrer engagera sig i tvångsvård. Kanske borde speciella läkare enbart syssla med detta för att inte störa patientrelationen. Mer utbildning i tvångsvård och forskning inom området är nog nödvändigt.