Det ska jag säga nästa gång hon ringer. Men hon vill mig inte väl, så jag vill helst inte prata mer med henne. Kanske skriver jag på Mina Vårdkontakter i stället.
jag har käkat propavan och blev beroende av dem , snarare: trodde jag behövde dem för en normal sömn - vilket lär vara en allvarlig vanföreställning! Det var dessutom efter jag käkat såna som jag fick se demoner som kom in i rummet, som om en hel familj mörka varelser utan ansikten stod i dörrposten och erbjöd mig sina tjänster. aldrig mer propavan!
Jag sover när jag är trött och jag sover när jag är uttråkad. Jag kvicknar till om kvällarna och brukar sitta uppe om nätterna. Vad är det som lockar med att vara uppe om nätterna? För jag är inte ensam om det här. Dagtid har jag en mötesplats att gå till, annars kan jag lika gärna sova bort dem.
Det fanns en tid i mitt liv då jag kunde sova närsomhelst. Vad jag saknar den tiden. Jag kunde sova dagtid och nattetid. Jag kunde ta en tupplur när jag ville. Jag kunde sova sittandes upprätt på ett fullsatt tåg. Jag hade aldrig några problem med att somna. De dagarna är förbi. Nu känns det som att jag får kämpa för att somna. Och jag vaknar alldeles för tidigt och för lätt. Har hört att det kan bli så här när man blir äldre, men så gammal är jag faktiskt inte. Jag förstår inte varför detär så här.
