”Jag vill inte tänka eller känna.

Jag orkar inte mer.

Försöker stänga av oron och bara vara här och nu”.

Lindha Holmqvist skriver på RSMH-bloggen om att vara den friska föräldern.

Hennes man är bipolär.

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
Vid försämring och psykos är det viktigt att personen får vara ifred och får mindre stimulans. I en stimulansfattig miljö kan en psykos minska ganska snabbt. Man skall alltså inte fråga personen hur han mår var 5:e minut eller stressa personen. Ibland finns det sviktboende på ett gruppboende, där man får bo i max 3 dygn och få viss hjälp vid försämring. Det kan vara ett alternativ för hennes man när han mår som sämst.
Det är nog tur att personer med diagnosen schizofreni sällan får barn. Vi förstår nog själva att vi inte är passande föräldrar. Om man har barn måste man kunna skifta fokus från sig själv till barnet.
Problemet att vara anhörig till någon med allvarlig psykisk sjukdom är att den går inte att prata bort. Inte ens för psykologer. Det kan vara frustrerande att inte kunna göra det, men man får acceptera det. Däremot kan sjukdomen nog försämras av kritik och skäll. Att undvika att kritisera kan kanske vara den förbättring man kan erbjuda. Många anhöriga blir utbrända. Men för schizofreni sker en långsam förbättring. Tiden är alltså det stora hoppet och läkaren. I 40-60 års åldern brukar förbättringen komma, men tyvärr inte för alla.