Socialstyrelsens rapport är klar och finns nu på deras hemsida. Den visar på att personlighetsstörningar utgör den stora våldsrisken. Mindre än 10 % av våldsbrotten begås av personer med psykotiska sjukdomar, där schizofreni ingår. Riskfaktorer för våldsbrott vid schizofreni är tidigare brottslighet, missbruk, psykopatisk personlighet och hemlöshet. Bristen i rapporten är att det klart inte visas om problemet idag är för dålig behandlingseffekt eller brist på kontroll. Vissa kommentarer stöder dock att en mer effektiv behandling skulle orsaka mindre våld.

Ökar psykisk sjukdom risken för en individ att begå våldsbrott?

En annan (svensk) studie fann att män med schizofreni hade fem gånger ökad risk att bli dömd för ett våldsbrott men man beräknade samtidigt att 99.97% av individerna med schizofreni inte blir dömda för ett våldsbrott under ett givet år. Annorlunda uttryckt så var den årliga risken för en man med schizofreni 1:3000 att dömas för våldsbrott.

I en sammanställning av den forskning som publicerats mellan 1990 och 2000 drar man slutsatsen att mindre än 10 % av våldsbrotten i västerländska samhällen begås av personer med allvarlig psykisk sjukdom som schizofreni. Om en person attackeras av en främmande person "på gatan" är det troligast att gärningsmannen inte tillhör gruppen psykiskt sjuka.

En ny svensk studie har utgått från databas över samtliga personer 1988-2001 som begått våldsbrott i vid mening eller sexualbrott och gjort jämförelse med registret över psykiatrisk slutenvård där man identifierat inläggningar som föregått brottet. Av samtliga dömda hade 27.8% minst ett tidigare vårdtillfälle på psykiatrisk klinik innan det aktuella brottet. När man undersökte i vilken utsträckning enskilda diagnosgrupper bidrog till vålds- och sexualbrottsligheten så stod psykos-sjukdomarna för 2.7%. Missbruk och personlighetsstörning var de helt dominerande grupperna med 17.9%.

Svaret på frågan i rubriken är således att personer med svår psykisk sjukdom, särskilt schizofreni, har en klart ökad risk att begå grova våldsbrott men att dessa psykiskt sjuka ändå står för en liten andel av den totala våldsbrottsligheten.

Vilka blir offer för våldsbrott begångna av personer med svår psykisk sjukdom?

Det är en ovanlig händelse när "mannen på gatan" blir offer för dödligt våld från en gärningsman som har schizofreni. I en dansk studie av samtliga mord begångna av personer med psykossjukdom under drygt tjugo år, var ingen av offren en obekant person.

Som framgått av litteraturgenomgången ovan är ett samtidigt missbruk hos en individ med schizofreni förenat med ökad risk för våldsbrottslighet. Samtidigt missbruk ökade risken för ett brott 5 gånger i den australiska studien som tidigare nämnts. I en finsk studie var missbruk i sig den tyngsta riskfaktorn för kriminalitet. Samtidigt missbruk hos en person med schizofreni ökade risken för kriminalitet högst väsentligt. Vi har i en studie funnit att 45% av de män med schizofreni som begått våldsbrott var drog eller alkoholpåverkade vid tidpunkten för brottet. Vi har också i flera studier funnit att missbruk hos schizofrena som begått våldsbrott har ett starkt samband med återfall i våldsbrott.

I vår egen svenska undersökning hade 33% av män med schizofrenisjukdom som begick våldsbrott inte haft någon psykiatrisk slutenvård innan de begick sitt brott. Men samma studie visade också att närmare 40% hade en pågående psykiatrisk kontakt vid tidpunkten för brottet och så stor andel som 9% var inskrivna på psykiatrisk vårdavdelning.

Kommentar:

En brist i rapporten är att behandlingseffekt inte är kopplat till våldsbrottslighet. Antipsykotika, som utgör den huvudsakliga behandlingen ger full effekt hos 30 %, partiell effekt hos 50 % och ingen effekt hos 20 %. Men ingen studie visar hur våldsbrottsligheten varierar i dessa olika grupper. Rapporten ger därför inget besked om behandlingseffekten vid schizofreni behöver förbättras. Om man läser mellan raderna dock så nämns att symptom tros bidraga till våldsbrott och att därför fler effektiva behandlingar borde vara ett sätt att minska våldet.

Källa:

Socialstyrelsens rapport "Våldsbrott och psykisk sjukdom"

Lägg till kommentar