märklig tanke, att man ska leva när man ska dö

Tack

Döden är en del av livet. Bli vän med döden. Var inte rädd för livet.

Om allt annat på jorden ingår i ett sinnrikt kretslopp där allt återföds, då borde ju även människan ingå i detta!

Var fanns jag innan jag föddes? Fanns jag inte då, va jag död då? Ändå föddes jag ur intet. Har jag bevisligen gjort det en gång, då borde det gå att göra igen och igen........

tror jag

Så länge jag lever, hoppas jag

Är det någon som sett filmen Forrest Gump? Hans mamma förklarde ju alltid så enkelt som möjligt så att han skulle förstå.
När hon låg döende i cancer sa hon "Death is a part of life Forrest". Det var att slå huvudet på spiken!

Potte-Boa Jösse skrev: Döden är en del av livet. Bli vän med döden. Var inte rädd för livet.

Om allt annat på jorden ingår i ett sinnrikt kretslopp där allt återföds, då borde ju även människan ingå i detta!

Var fanns jag innan jag föddes? Fanns jag inte då, va jag död då? Ändå föddes jag ur intet. Har jag bevisligen gjort det en gång, då borde det gå att göra igen och igen........

tror jag

Ja, man kan födas på nytt och det flera ggr på raken nästan. Men då pratar vi inte om den fysiska födseln utan om den själsliga. Hur går det då till, blir det ngn slags metamorfos? Jag tror faktiskt man kan byta liv från en dag till en annan. En bra konsert kan ändra utgångsläget, man kan ändra läget från tyst till pratsam. Dem hindrande faktorerna kan undanröjas, om man tror på ngt.

Var du fanns innan du föddes frågar du? Ja, du fanns i genbanken hos din mor och far tror jag. Det finns flera varianter som kunde ha blivit du. Men det finns bara en du! Att kämpa för sitt liv vet jag inte om vi schizofrena faktiskt gör? Vi ger inte upp så enkelt, men vi har en hög tröskel att överskrida klarar vi inte den, ja då är det adjöss..

Men t.e.x kämpa för att relationer ska överleva orkar jag inte. Där känner man faktiskt hur makten urlakar ens vilja till en ganska låg nivå, där man får höra att man gör fel, att man är naiv eller ngt i den stilen.


Hur mycket uppskattar man inte en människa som kommer med uppmuntrande tillmälen? Det ska man ge med förnuft och att man verkligen menar det!

Däremot är jag rädd för att dö en plågsam död.

Judalon skrev: Jag blev livshotande sjuk på fyra timmar, låg i respirator efter sju. Hade en 10 procents chans till överlevnad och klarade det. Hur? Jag vet inte. Livskraft kanske. Något odefinierbart.

Låter extremt jobbigt. Vilken sjukdom drabbades du av som slog till så snabbt?