Föreläsningar

Det är nog en fördel att tala om sina egna upplevelser för de är lättare att komma ihåg än om man tar info från en bok. Information om schizofreni finns det hur mycket som helst om på nätet, men personliga upplevelser är inte lika vanliga. Upplevs nog som mer äkta och sanna av åhörarna.

Admin1,

Tror jag med! När jag var nyligen insjuknat, tog överläkaren med mig till en föreläsningssal och bad mig sätta mig på en stol, där katedern i vanliga fall skulle ha funnits. Han frågade mig inte en gång utan bara tog mig från avdelningen.

Där, längst fram skulle jag berätta om mina upplevelser som nyligen insjuknad, jag hade inte en suck om vetande om detta i förväg och vet numera att jag kunde anmält överläkaren!
På den tiden hade man som patient stor respekt för överläkaren och man sade inte emot!

I alla fall där satt vitrockade läkarstuderande och salen var smock full och jag skulle berätta inför dem. Jag vet inte längre vad jag sade, men jag berättade nog så gott jag kunde om alla mina nojor, röster och allt annat som jag samlat under den korta tid som jag varit insjuknad.

Kändes fördjävligt då men skulle nog inte tveka idag att ställa upp för en mindre samling personer, låt oss säga tio-tolv stycken så att jag känner att jag behärskar de som kommit dit för att lyssna på mig!

Jag har i det sammanhanget lätt för att hantera och så att säga äga situationen.

Ställde studenterna några frågor till dig, Nissegossen? Fick du någon ersättning för din medverkan?

Jag kan svara med ett enda ord och det är Nej!

Jag blev avpolleterad och fick gå till avdelningen därefter fortsatte han att undervisa! Ingen hänsyn på något sätt!

Mitt tal (ett första utkast)

Vem är jag?
XX år och industriarbetare. Har jobbat sedan 1986.

När insjuknade jag?
Svårt att svara på. Symptomen kom smygande och i samma takt förlorade jag mina intressen. Jag styrketränade, sprang i skogen, spelade innebandy, spelade fotboll och åkte motorcykel. Idag ligger alla de intressena på is, men jag kämpar för att återuppta dem.

När sökte jag vård första gången?
Tidigt XXXX. Jag visste att något var fel, trots min psykos och ringde sjukvården och bad om lugnande tabletter. Jag fick komma redan samma dag. Det slutade med att jag blev LPT:ad, inlagd på PIVA och insatt på Zyprexa.

Jag visste ju att jag behövde hjälp, annars hade jag aldrig ringt. Trots det saknade jag sjukdiomsinsikt. Jag tillbringade en månad på PIVA och avdelning 24 och skrevs ut med diagnosen psykos.

Sjukdomsinsikt
Jag ansåg mig inte som sjuk, trots mina symptom. Jag var universums mitt och allt kretsade kring mig. Det hela var konstigt nog bitvis spännande. Det var ju inte mig det var fel på, det var alla andra. Rösterna jag hörde projicerades in i mitt huvud av en världsomspännande organisation kallad Omnicron. De ville ha mig till agent i syfte att ta över jorden.

Bra, men du vill kanske bygga ut med lite berättelse runt ikring de fakta du tar upp...

Det är fint att beskriva miljön, kanske lite om uppväxten, osv så att berättelsen tar mer tid...

Öva högt, och ta tid på hur lång tid det tar... kom ihåg att lämna en stund för frågor också...