Det är svårt att vara vän med mig, i det långa loppet. Min utsatthet drabbade även mina kompisar, de vänner jag har nu är i huvudsak från arbetet. Sedan träffar man på barndomskamrater ngn gång då och då, för att detta är min barndomsstad. Men har inget gemensamt med dem längre. Menn ngn har kanske upptäckt, att om man är trevlig, så är jag trevlig tillbaks. Man ska ha skoj på lika villkor.
Vars är världen på väg?
