hur var eran barndom?

Blev mobbad i lågstadiet, utsattes för sexuellt övergrepp av ett annat barn (han var väl 7-8 och jag 9) och hade inga vänner. Jag hade svår OCD och var besatt av att tänka på livet och döden och försvann in i min egen lilla värld. Började höra röster och ville återvända till mitt tidigare liv innan jag föddes. Jag var självmordsbenägen och hotade dagmammorna med att ta livet av mig redan när jag var fyra-fem år. Ganska illa med andra ord, och jag var nog trasig redan då.

Flickor i min klass i lågstadiet gjorde ett sexuellt övergrepp på en pojke i samma klass. Familjen
flyttade efter ett tag. Jag kan gissa att det var därför. Flickan som tog initiativet- hennes familj
flyttade också. Som barn fattade jag inte det.

fast de e föräldrarna som har misslyckas när de gäller flickorna, dom är ju barn, fortfarande oskyldiga, de e när dom är vuxna som dom ska veta bättre....tex min barnvakt som var 18 år och tvingade mej när jag var 5 år slicka henne mellanbenen borde ha vetat bättre, då är man vuxen typ och då är de inte föräldrarnas fel....man bestämmer själv vem man blir när man är vuxen...

Jag tror inte det bara är föräldrarnas fel att deras barn hittar på hemskheter att göra. Som barn blir man influerad från olika håll, mycket är utom föräldrarnas makt. Bara det att jag var typ kleptoman och stal en massa när jag var liten, mina föräldrar hade inget med att göra, och jag vet seriöst inte alls vart det kom ifrån... Jag vill inte försvara någon förbrytare eller så, bara säger att det oftast är mer komplicerat än vem man ska beskylla eller inte.

jo iofs....

Det här verkar knäppt det medger jag men jag är så rädd att vara tvungen att spendera hela evigheten med min mamma. Jag vill aldrig mer träffa henne.
Jag vet att det finns orsaker till att hon var som hon var och att hon inte fick välja sitt liv...men jag är ändå så rädd att vara tvungen att träffa henne igen (hon har varit död i två år)...och en hel evighet...