Ja, jag har jättelänge känt mig begränsad i mitt liv, då jag numera är mycket lättstressad. Jag har för dåligt läshuvud och har försökt plugga naturvetenskap på en folkhögskola, men det gick inget vidare. Så nittio-talet är ett i stort sett förlorat decennium för mig. Jag har nu under tvåtusentalet, fått en sysselsättning, som har räddat mig. Men jag jobbar bara dtrygt sexton timmar per vecka, klarar inte mer.
Jag tycker gelehallonet har gjort en bra sammanfattning vad gäller familjen och att livet måste levas trots allt. Jag har inte samma drivkraft, men mitt boende och sysselsättningen räddar mig som sagt var. Jag skulle vilja lyssna mer på musik, men har så dålig hörsel osv. Har ingen egentlig drivkraft, men har lss, utan den skulle jag stå mig slätt. Jag har två grava funktionshinder, vart och ett av dem skulle absolut berättiga mig till lss!
Men mina öl, är också en drivkraft. Och mina få vänner, ni ska veta att jag uppskattar er alltmer!
Vars är världen på väg?
