Finns det nån som kan förklara det här med känslor?

Mer
5 år 10 månader sedan - 5 år 10 månader sedan #1062853 av Utomjordingen
Ja Admin1, det är så mycket jag borde göra att jag borde ta fram "Att Göra Lista!" igen men är numera så oengagerad i mig själv. Jag varken orkar eller har lust att ta tag i mig själv. Kanske efter sommaren ska jag ta tag i saker när det gäller mig.

Då borde jag:

1. Gå till vårdcentralen och mäta blodtrycket.
2. Gå till vårdcentralen angående om tinnitus.
3. Gå till en audionom och be de ta fram skräddarsydda öronproppar till mig.
4. Gå till en tandläkare/tandhygienist men har ännu inte fått Grön Kort.
5. Gå till en kurator angående försäkringspengar men har ännu inte fått kallelse.

Finns säkert fler saker som jag borde göra när det gäller mig själv... .
Last edit: 5 år 10 månader sedan by Utomjordingen.
Mer
5 år 10 månader sedan - 5 år 10 månader sedan #1062880 av wasp
Det här med känslor ja! Hade svårt att uttrycka just känslor i unga dar. Hur illa jag än mådde, eller hur ont jag än hade, blev svaret: Det är bara bra! Allt var bara bra! Välkomna till Pleasantville! Min lilla värld! Numera kan jag uttrycka mig som de flesta kan. Har jobbat bort Pleasantville! Tydliga drag av både autism och Asperger.

Last edit: 5 år 10 månader sedan by wasp.
Mer
5 år 10 månader sedan #1062881 av Geta
Är inte den filmen en riktig skräckfilm? Har för mig att jag sett den.
Mer
5 år 10 månader sedan #1062885 av wasp
Inte då! Ingen skräckfilm alls! Allt är bara så bra och trevligt. Otrevliga saker existerar inte, tills ungdomarna som hamnar i Pleasantville via en konstig fjärr till TV:n lär ut kärlek. Då får människorna och allt färg igen. I Pleasantville var allt svartvitt. Men på 1950-talet fanns ju inga färg TV:n. Kärlek och känslor var förbjudet i Pleasantville! The American Dream! Alltid 22 grader varmt och inget regn t ex.
Mer
5 år 10 månader sedan #1062886 av Geta
För mig var det en skräckfilm. Är det inte sådana attityder som framkallar schizofreni?
Mer
5 år 10 månader sedan #1062887 av wasp
Du menar att man gömmer sig i en drömvärld när man inte kan visa, eller uttrycka känslor? Sedan det här med kärlek också? När man är kär blir man lite smågalen, men inte paranoid, eller psykotisk. Det gäller nog både män och kvinnor. Svartsjuka t ex är inte så nådigt precis - kan nog lätt slå slint då!