Att ha ett kompisgäng alltid närvarande

det var min diagnos tidigare.. kanske har jag schizotyp och schizoaffektiv samtidigt vi får se vad psykologen säger..

hon sa att när man har diagnosen schizoaffektiv så kan man inte säga något om personligheten.. men peppar peppar verkar min schizoaffektivitet gått över nu efter några månaders medicinering.

Hur stark är känslan av kompisarnas närvaro? Är du 100-procentigt medveten att de inte är där? Känner du att de bara inte är på ort och ställe men kanske tänker på dig just nu? Eller tänker du att kompisgänget finns bara i ditt huvut, utan något sammanhang till deras reala existens och deras tankar?

Författarna brukar dedikera sina böcker till några personer. De kanske har känslan av dessa personers närvaro medan de skriver, och det kan vara en inspirationskälla.

det är undermedvetet.. de är där bara när jag inte tänker på det. Så fort jag tänker på det försvinner dem.. svårt o förklara men det är undermedvetet..

jo jag är helt övertygad att de inte existerar i verkligheten, när man definerar verkligheten som utanför min kropp. Men alltid när jag umgåtts med en verklig människa så är de kvar i min hjärna ett tag som sällskap. Detta är också undermedvetet. Men det är ett kul sällskap.

Krille skrev: det är undermedvetet.. de är där bara när jag inte tänker på det. Så fort jag tänker på det försvinner dem.. svårt o förklara men det är undermedvetet..

jo jag är helt övertygad att de inte existerar i verkligheten, när man definerar verkligheten som utanför min kropp. Men alltid när jag umgåtts med en verklig människa så är de kvar i min hjärna ett tag som sällskap. Detta är också undermedvetet. Men det är ett kul sällskap.

Verkar ganska normalt.