Ett positivt förhållande

Hej alla!
Jag och min kille är i medelåldern, och han har haft diagnosen schizofreni i 7 år. Vi tar dagen som den kommer för ibland är det bättre, ibland sämre och det går inte att planera så mycket i förväg. Vissa dagar kan det nämligen vara rent för djävligt jobbigt för honom (han hör en röst, och den kan vara otroligt provocerande och tjatig).
Vi har ändå vänt detta till något positivt, för genom det vi har gått igenom, och går igenom, så har vi kommit varandra oerhört nära på ett djupare plan än "vanliga" par, tror jag! Han hade diagnosen när vi träffades och jag har aldrig ångrat ett ögonblick att jag valde att leva med honom!
Kram från Vica

Jag trodde inte att det fanns tjejer som gillade killar med schizofreni. Det finns hopp alltså. Hur reagerade du när han talade om att han hade schizofreni?

Hej!
Klart att det finns hopp för dig också! Min reaktion när han berättade var att ta mig en funderare på vad det skulle innebära, men det fanns klart fler fördelar än nackdelar. Jag sa att jag var glad för att han han visade mig så stort förtroende att han vågade berätta som det var och att jag älskade honom och att om han kan leva med detta så kan jag det också! Det är ju faktiskt så att han till största delen är "normal" (dumt ord - men jag hittar inget bättre och jag tror du förstår vad jag menar). Det är bara det att han ibland har synhallucinationer och ständigt hör en röst. Vi tar tillvara det fina vi har ihop och jag deppar inte de dagar då han inte mår så bra. Vissa dagar kan han må så dåligt att han bara vill ligga och helst sova. Men det är ju inte värre än om han hade haft någon fysisk sjukdom som innebär att han måste ta det lugnt. Jag menar, hur pigg är jag när jag får influensa och feber t ex?! När du träffar en tjej, så kan du ju försöka med samma sak, att börja berätta om det på ett lugnt, sakligt och avdramatiserat sätt som min kille gjorde.
Kram från Vica

Kul att det har gått så bra för er. Hur gick det till när ni träffades var det han eller du som tog kontakt. Ursäkta att jag är så nyfiken men jag behöver lära mig lite om hur det går till. Själv vågar jag aldrig ta kontakt med tjejer för jag utgår ifrån att de inte är intresserade. Det här leder till att jag ofta är olyckligt kär och det är ju som alla vet väldigt smärtsamt.

Kul att ert förhållande fungerar. Jag tror annars att 80-90 % av de med schizofreni är ensamstående och det är säkert ännu vanligare bland män än kvinnor.

Vad beträffar röster finns det några böcker om det på svenska som man kan läsa. Det finns också en förening Rösträtt som har självhjälpsgrupper för personer med röster. De påstår att många blir hjälpta av det. Du kan läsa mer om röster och självhjälp på Återhämtningsprojektets hemsida:
www.aterhamtning.se/voices.htm
De har också en lista på böcker om röster.

Att 80-90% lever ensamma är ju hemskt egentligen. Vad beror det på? Har vi så låg status bland det motsatta könet. Eller är det vi/jag som inte vågar ta kontakt.