Jag blev ju inlagd första gången när jag var 13, så jag minns inte så mycket om hur det var innan, naturligtvis har de oroat sig med alla mina självskadanden och självmordsförsök och naturligtvis påverkar det mamma att jag IGEN blivit så dålig att jag måste vara inne på psyk, de vill inte släppa mig så länge jag har allvarliga självmrodstankar men jag kan inte hjälpa mig ,jag tänker självmordstankarna och planerar uta natt kunna hjälpa det!
Den person som mina föräldrar mest hatar för det som hänt mig är ju förståss pedofilen i vår släkt som var på mig så länge jag kan minnas, han är dock död nu, men har varit död länge för mina föräldrar, de kontaktade aldrig honom, mamma säger att han ibland ringde och tiggde pengar av henne, "som om hon skulle vilja ge pengar till någon som förstört hennes dotters liv". Han ångrade sig aldrig, vägrade inse att han skulle ha gjort något fel, han är nog i helvetet nu.
