Oro för vänner

Jag tycker också att det är mycket lättare att umgås en och en. Men det är sällan folk vill det. De flesta tycker det är roligare att träffas många, tex på fester och liknande. Och då blir man lite isolerad om man inte följer med. Jag har svårt för sammanhang med mycket folk. Det går bra i bland när jag mår skapligt.
Men inte annars.

Det där med att ge och ge och inte få något tillbaka känner jag igen. Och om det då är en person som hör av sig sällan, blir jag glad av att den hör av sig och orkar kanske int eställa så höga krav som att jag int eorkar lyssna på allt. Det är dessutom mycket svårt att säga till någon att man inte orkar lyssna på vissa saker. En person som mår väldigt dåligt kan liksom inte gallra, vad som man ska säga och inte. Man får lyssna på precis allt. Det kan vara mycket jobbigt.
Någon gång har jag sagt att jag inte orkat lyssna och sagt att personen borde söka hjälp. Men i det fallet tog denna person illa vid sig och behandlade mig som något katten släpat in, ungefär.

Oftast har ju människor problem. Man får hjälpa till så gott man orkar. Sen har man ju faktiskt sig själv att ta hand om också.Jag orkar inte ha så mycket vänner just nu. Jag brukar prata lite med grannar och sådär.

Jag har en släkting som också är sjuk och jag brukar ringa honom varje vecka och jag blir ganska oroad om han inte svarar. Jag brukar då skicka ett SMS, eftersom han ofta svarar då på det. Det verkar vara lättare att SMS:a än tala i telefon för honom.

Det blir inte ofta man träffar sina gamla vänner, men de bor ganska långt från mig, så det kanske inte är så konstigt. Sedan jag blev sjuk tycker jag att kontakten med gamla vänner och det tidigare livet inte är så viktigt för mig längre. Jag saknar inte direkt mina gamla vänner.

-

Hej
Jag försöker att hålla kontakten med mina vänner, skickar sms, mailar, ringer. Men ändå droppar folk av på vägen och jag saknar dem. Och jag är ledsen att vi inte har så mycket gemensamt, jag har min sjukdom och de har sitt LIV. Jag har också lärt känna nya vänner som själv har psykisk ohälsa, men som sagt jag tycker det kan vara svårt att inte påverkas för mycket av andras instabilitet och ev. destruktivitet. Och det här att ringa och inte få svar upprepade gånger, då knyter det sig i magen på mig. Och när jag väl får tag i personen är jag nästan lite arg för att jag fått gå och oroa mig.

/ flisan