Vet inte om detta passar här men jag måste skriva av mig. Är 17 år.
Jag trodde jag hade kommit förbi mina tankar om min morsa men så säger min läkarjävel att jag ser ut som henne. Det fick mig att börja se på henne med samma, kanske starkare, hat än tidigare. Att behöva se och träffa henne varenda dag är plågsamt. Ska förklara..
Min mor är inget annat än ett totalt misslyckande som människa. Hon har så enormt mycket negativa egenskaper att det enda som är bra med henne överskuggas totalt. För det första är hon sjukt ful. Hon ser inte det minsta kvinlig ut och det finns verkligen ingenting vackert med hennes ansikte. Snea käkar, ögonen sitter på olika höjd, ingen haka m.m. Hennes övriga fysik är också patetisk men den orkar jag inte gå in på. När det gäller det psykiska är hon också där endast tragisk. Otroligt dum, ingen självinsikt alls(!), ska alltid säga hur andra ska se ut och vara, klagar mycket på andra men vägrar förstå att hon själv är LÅNGT ifrån perfekt.
Min farsa är min mors exakta motsats. Han är stilig, intelligent, musikalisk m.m. Jag kan inte alls förstå vad i helvete han såg/ser i henne. Han skulle kunnat fått en mycket finare kvinna (fysiskt och psykiskt).
Jag vill bara skrika på henne och förklara vilken äcklig människa hon är. Jag vill fråga varför hon var tvungen att skaffa barn. Vaför hon inte kunde förstå att inte alla är menade att få barn. Det är hennes fel att jag är ful! Det är hennes fel att jag istället för att få alla bra egenskaper från min farsa fick hennes smutsgener. Funderar ibland på hur länge jag kan hålla allt inom mig. Jag vet att det skulle såra henne djupt men tror samtidigt att jag skulle må så mycket bättre av att få det sagt.
Vad ska jag göra? Klarar inte av att vara såhär ful och att behöva se anledning till det gör det bara ännu svårare att orka leva... <!-- s:x --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_mad.gif" alt=":x" title="Mad" /><!-- s:x -->
