Han har provat flera ggr utan zyprexa...Vi har 3 små barn, och jag kan inte acceptera att han blir känslomässigt frånvarande pga att han inte söker hjälp. Jag älskar honom innerligt, och har kämpat vid hans sida under lång tid. Han har haft symptom i 4 år tillsammans med mig innan han börja äta zyprexan.
Han har haft symptom sedan han var barn, säger han själv, förstod först i tonåren att han inte delade samma verklighet som andra. Idag kan jag andas igen, höll på att gå under och drog barnen med mig. Det jobbigaste är när han inte ser sig själv och tror att alla vill honom illa. Idag kan vi leva ett mer stabilt liv även om han har dåliga dagar. Jag förstår min roll och min påverkan bättre. Och vi har en bra kommunikation och ett underbart kärleksliv. Jag är så tacksam för zyprexan.
Han klarar ingen kritik och är jättekänslig för konflikter och bråk. Så vi försöker skapa en lugn atmosfär med rutiner. Gröten på morgonen räddar honom och han jobbar som köksmästare på Restaurang. Innan dess var han sjukskriven i ett år och är nu under återhämtning. Tack för alla tankar som får mig att tänka vidare och vara redo för hindren i vägen