Tack för svaren! Jo.. hon har ju tagit (tar) piller av olika sorter (en hel drös tror jag är kosttillskott för att hon är vegetarian) och hon har själv berättat att hon, på eget intiativ utan läkares ordination/rekommendation, dragit ner (eller slutat helt) med vissa piller och att hon känner att hon mår bättre av det för hon behöver dem inte.. Tyvärr är det nog så att hon gör det mot bättre vetande och att hon faktiskt behöver någon typ av medicinering. Vet att man inte ska proppa folk fulla med mediciner, men i hennes fall tror jag att det kanske skulle hjälpa. Att tvångsinta henne någonstans känns jätteläbbigt.. Tänk om det inte alls blir bättre och hon vänder sig emot oss.. Fast tänk om det ändå är det man måste göra.. Vill/vågar ju inte laborera med henne själv allt för mycket. Och hon är ju inte själv medveten om att hon (enligt oss) har problem, så att säga till henne att ett läkarbesök vore på sin plats är ingen idé. Vi har försökt, men hon totalvägrar. Och hon är inte elak eller inne i sin egen värld hela tiden. Det går ju självklart och kommunicera med henne och när hon är glad och orkar så kan jag få komma och äta middag där osv. Fast hon orkar inte med längre besök samt vill inte träffa någon annan än (och knappt ens det) mig. Visst vore det skönt om hon blev som "andra", men jag har svårt att se hur det ska ske.. Pappa och hon umgås aldrig md någon, hon har haft polio så hon är liten och svag samt kan inte röra sig till 100% pga hennes ben har växt olika fort så därför har hon aldrig jobbat, hon har inga fritidsintressen osv.. Hur vänder man på ett helt liv så där genom bara medicinering eller så?
Jag ska försöka få tag på boken Admin1 rekommenderade och se om jag får några mer svar för hela jag är full av frågor innan jag sätter allt till verket. Vill känna mig säker på vad jag sätter mig, henne och pappa i för något innan jag påbörjar nått. Orolig för att allt ska gå åt pipsvängen och allt blir bara värr..
Författare till inlägg
