Kommer aldrig att klara av när mina föräldrar dör...

Kommer självklart klara mig när mina päron trillar av pinnen.....som den överlevare och hårding som jag är... inte minst luttrad av psykisk ohälsa....och annat......men fan vad trist......jag älskar dessa människor över allt annat med deras förtjänster och fel och brister. Kommer bli så satans surt att förlora dessa!!!!?

När min gamla hund dör...kommer jag att gå under. Varje dag o natt i snart 15 år har vi varit tillsammans. förutom ett fåtal då jag tex hälsat på min pappa eller varit inlagd. jag kan inte tänka mig att vakna utan henne. tror inte att det kommer att gå så bra för mig utan henne. hon har mitt hjärta, inuti sitt.

Har morsan alltså men hon e seg o blir hundra år gammal. Kommer dö innan henne.

ispegelland skrev: När min gamla hund dör...kommer jag att gå under. Varje dag o natt i snart 15 år har vi varit tillsammans. förutom ett fåtal då jag tex hälsat på min pappa eller varit inlagd. jag kan inte tänka mig att vakna utan henne. tror inte att det kommer att gå så bra för mig utan henne. hon har mitt hjärta, inuti sitt.

Ja, jag har varit med om när våra katter har dött, en blev påkörd o en kompis hittade honom efter att han varit försvunnen i ca 4 dagar. Men de flesta katter som vi har haft har vi gått till veterinären o avlivat dem p.g.a. att de var gamla o sjuka.

Men jag är ledsen för min systers killes hund. För ett tag sen fick han något hjärtfel o aschites tror jag det heter. Veterinären sa att han kunde dö när som helst, men de gav honom medicin, o sa att om han svarar bra på medicinen så har han ca ett år kvar. Han svarade jättebra på medicinen, o nu har det gått ett halvår o han mår fortfarande bra.

En av anledningarna till att jag först tvekade att skaffa katter var att jag kommer att bli jätteledsen när de dör. De är snart ett halvår gamla, o jag hoppar på att jag får ha de tills jag fyller 50 år. Är 36 idag.

Min mormor och farfar dog samma år och då var jag 9år gammal. Min farsa fick en stroke 1980 och hamnade på Östra förlamad i vänster sida och där fick han lunginflammation, min äldsta syster satt där när han dog. Det var mitt i sommaren och hon satt där tills det ljusnade och fåglarna sjöng på morgonen. Hon sade till mig, är det här som man dör, så är inte jag rädd för att dö. Det var 1980. Min morsa dog det året hon skulle fylla 92 år och hon ville inte själv vara med längre.

Hon slutade äta och dricka, hon drack en medicin mugg med vatten. Då blev det direkt palliativ vård och de satte in morfin vilket var att hon dog en vecka senare. Min syster som hämtade mig när de förstod att det var dags, jag åkte med i bilen dit och när vi kommer dit, gick sköterskan och min äldsta syster ut från rummet, ssk med en spruta i handen och hon frågade oss som nyss kommit dit om vi ville se henne, men vi båda sade nej, det behövs inte.

Min bror har den aktningsvärda åldern 81 år samt mina systrar där emellan sedan jag som är yngst, på min fars sida är jag yngst utav farfars 25 barnbarn. Jag vill inte gå på fler begravningar tack!

När en gammal människa skal dö, finns ett tecken då det är nära att personen kommer att dö och det tecknet är att händerna blir blå, då är det mycket nära.
Sedan låt er inte luras att tro att den som ligger där som äter en stor måltid dagen innan och kan synas friskna till och börjar bli bättre, det kallas för färdkost utav personalen, samt att den döende vaknar upp och kan samtala om saker som var för bortåt 20 år tillbaka och är redig och klar i skallen och den som sitter och vakar är den som behöver det bäst utav de som lever vidare.

Det är som att den som sitter där är utvald av den döende och som sagt behöver det bäst.