om de vill ja. men är föräldern helt ointresserad fungerar inte det. då gäller det att skapa en gräns mot sina föräldrar som de ska respektera. när jag fick höra från min mor (när jag var ca 35 år) DU MÅSTE GÖRA SI NU; DU MÅSTE GÖRA SÅ. Då sa jag åt henne riktigt på skarpen, att jag måste inte göra NÅNTING. och sen dess har hon respekt för mig, min mystiska sjukdom o mitt liv med sjukersättning.
jo absolut har du rätt i det Amandara, det inser ju jag också att om någon bryr sig om mig överhuvudtaget så är det säkrast mina föräldrar. Men ibland förstår inte föräldrar alla gånger exakt vad som är bäst för en. För de har inte själva varit sjuka psykiskt och kan absolut inte greppa det. Och de vill inte gå på anhörigutbildning heller. Då måste man få sköta sin egen situation utan kritik o bannor.
