Ni med AS-diagnos

Många med AST behöver vara egon för att överleva på den här planeten.

Sex år gammal och uppöver var jag målvakt i fotbollen, för jag kunde inte sociala samspelet i att spela fotboll Jag kunde läsa och skriva före fem år och gjorde och gör det mycket. Ensam eller bli läst för. Jag har alltid varit lillgammal och föredrar fortfarande att umgås äldre. Jag hade och har alltid haft specifika specialintressen, då dinosaurier sen hästar, Michael Jackson, politik, Asperger och nu senaste tio åren psykiatri i bredare betydelse. Jag är nyfiken och lär mig lätt. Jag har bla Aspergers syndrom.

Tack Richard och MsTibbs för att ni delar med er! :hjärta

Om ni fick ge er själva nåt tips när ni var i grundskoleåldern, vad skulle det vara? Eller vad skulle ni velat att omgivningen gjorde annorlunda?

Tro på dig själv. Vill du inte ”leka” med kompisar för du är fullkomligt slut efter en hel skoldags ofrivilligt socisliserande, så gör inte det! Önskar AS-föräldrar kunde respektera detta!!!

Borde bett om att få slippa skolresor. Den energin som gick åt till det hade jag antagligen behövt till annat. Jag trodde att jag skulle bli mer social och utåtriktad om jag övade på att utsätta mig för t ex skolresor, läger och utflykter men det kunde inte vara mer fel.

Jag är osäker på min Asperger - jag hade inte något typiskt specialintresse, bl.a.

Men jag lärde mig läsa sommaren innan jag fyllde sex år. Jag har lite minnen från tidigt i livet, men inte så lätta att tolka.

Jag hade helt klart något problem i skolans första klass, och kanske också i lekskolan innan. Jag tävlade nämligen så extremt för att skriva en sida med bokstäver och komma fram till fröken och visa, att det var sjukt.

Jag är jätteglad över familjen, sorgset visserligen ändå...

Jag är osäker på vad som regerade mig.