På vägen hem idag, så träffade jag på min gamla barndomsvän som satt och vilade och spanade ut över stan. Jag har nog inte träffat honom på minst 10 år. Stannade och pratade med honom så klart och vi gick hem och fikade hos hans farmor som snart är 100år, där han bor numera.
Alltså jag har vetat redan innan att han inte har mått bra, det har han inte gjort sedan gymnasiet. Som lite luttrad viska vän så förstod jag ändå att han måste nog lida av schizofreni. De kognitiva förmåger finns inte där längre, han var skitig och han hade trasiga kläder. Det var liksom en bubbla runt omkring honom. Sedan har min syster har sagt att hon har träffat honom och han har haft psykotisk blick... Som tur var verkar han inte vara väldigt deprimerad på något sätt, han verkar bara leva i sin helt egna värld. Men om nu negativa symptom kan vara tydliga, så var det där negativa symptom.
Visst det kan vara droger och sånt med. Uppenbarligen så saknar han sjukdomsinsikt om han nu är sjuk. För han vill inte få vård och lever nu på ingenting förutom sin farmor. Jag ställde en del besvärliga frågor till honom. Han åt inga mediciner t ex, men jag försökte vara lite lobbyiest och säga att det kanske hade varit bra.
Ok inte alls det som stör mig. Det som stör mig är att hans farmor (!!!!)ska behöva ta hand om honom (på hennes pension) och att samhället bara verkar ha lämnat de två till sitt öde. Det som gör mig mest förbannad är att hans ärkeskitstövel till pappa inte alls bryr sig.
Grrr, ja ni. Jag får väl bara åka mina 200 mil tillbaka till mitt hem och hoppas att någon annan som kan påverka bryr sig.
Molgan
