Jag gick och pratade med han och hans farmor, de får själv kontakta det personliga ombudet. Om inte annat så kanske jag bara var en spark i rumpan så de fick lite energi och ta tag i saker. Jag gav de numret och förklarade vad det var, de verkade tycka att det kunde vara en bra ide att ringa.
Fast som tur var så tycker jag ändå att han verkar må rätt så ok, men man har faktiskt rätt till pengar och samhällets stöd. Bara för att man inte vet om man får det och att man inte vet hur man söker det så ska man ju inte stå där utan något alls. Och nej, hans farmor kommer inte leva hur länge som helst.
Typ exempel på psykiskt sjuk människa som ställer sig vid sidan av samhället bara för att man inte tycker man är värd särskilt mycket själv. Jag hoppas det händer något nu, kanske jag åker dit imorgon med och ser om de gjort något.
