tänder...

Hej!
Ja jag har fått den patientutbildningen. Den gick bland annat ut på att lära sig känna igen tecken på när man är på väg att insjukna igen. Tidiga psykostecken alltså.

Jag håller med dig vad gäller informationsbok.
Det borde vara självklart att patienten får en bok med viktiga fakta, detta skulle även kunna hjälpa anhöriga tror jag.

Vi får trycka på ansvariga om den saken.

Jag skall skriva till EU och klaga på schizofrenivården snart bl.a att tvångsvården skiljer sig så mycket 20-falt mellan europeiska länder och att så få får möjlighet till sysselsättning och arbete. Jag skall också poängtera vikten av riktad information till patienter och anhöriga, särskilt eftersom de enligt senare rön i USA och England skall genomdriva att nya effektiva behandlingar används.

EU kan ju producera en bok och kanske tidning, som sedan kan översättas till olika språk i EU. Jag skall också föreslå att EU inrättar ett Schizofreni Institut som skall utveckla och granska schizofrenivården i EU fortlöpande.

Admin

Mycket bra. Tur att det finns eldsjälar som engagerar sig i detta!

Många som är sjuka orkar helt enkelt inte ta reda på vilka rättigheter dem har i vården bla. Allt för många får inte möjlighet till sysselsättning vilket kan öka isoleringen och säkerligen förvärra sjukdomen/symptomen.

Jag tycker alla som kan borde erbjudas en sysselsättning, komma ut en stund på dagen och träffa folk. Det handlar mycket om att bryta isoleringen och känna sig delaktig av samhället, trots att man blivit sjuk!

Daglig sysselsättning eller arbete är nog egentligen viktigast idag. Jag tror att brist på sysselsättning är ett större problem för de som är sjuka än för de som är helt friska egentligen. Samhället skulle spara mycket pengar i vård och förtidspensioneringar genom att bättre sköta detta med daglig sysselsättning.
Samhällets kostnader för schizofrenin idag består till 75 % av indirekta kostnader, som sjukbidrag och förtidspension.

Genom daglig sysselsättning så skapas en kontinuerlig kontakt också, vilket gör att uppsökande team etc inte blir lika viktiga. Det löser många problem faktiskt. Det har börjats med det som kallas supported employment i Sverige. Det var ett bra radioprogram i P1 om det i måndags (Livskraft). Jag vill minnas att de personer som sysslade med detta kallas för SYOS-konsulenter (arbetsförmedlingen). Där tränas man på arbetet istället för innan, vilket ökar möjligheterna att få arbete kraftigt.

En annan sak, som nog glöms bort är datakurser. Det är viktigt för daglig sysselsättning att kunna hantera en dator och också att ha en dator. Här borde samhället ställa upp med kurser och också genom att låna ut eller finansiera datorer. Datorn är en viktig sak för att bryta isoleringen vid psykiska handikapp som schizofreni och höja livskvaliten.

Admin

Tråkigt nog är det så att många inte erbjuds någon sysselsättning, ej heller någon datakurs. Jag brukar fråga vissa patienter i väntrummet, när jag har läkarbesök, om de fått erbjudande om sysselsättning eller dylikt.
Men de flesta gör ingenting, fast att de skulle vilja ha en daglig aktivitet av något slag. Många är också rädda för att fråga.

Jag ringde själv till ett ställe i staden som håller i datakurser för långtidssjukskriva. Håller just nu på med datakörkortet samt att jag har påbörjat träning.

Efter att ha gått hemma och inte gjort någonting mer än passa tiden till psykiatrin 1 gång i veckan, till att ha börjat på datakurs + träning, så mår jag mycket bättre än vad jag någonsin gjort under mina 3 år i psykiatrin.

Självförtroendet och självkänslan har ökat, stämningsläget och intiativförmågan likaså.

Tack för ordet.
D

Jag tror att man måste se daglig sysselsättning, som en medicinsk behandling, som nog är lika viktig, som antipsykotika och kognitiv beteendeterapi. Först när man gör detta så kommer fler att komma i åtnjutande av den. Jag har ett svagt minne att 50 % har sysselsättning av något slag.

Jag såg att IFS-Linköping höll kurser på uppdrag av kommunen enligt deras hemsida:
medlem.spray.se/ifslinkoping/
Även RSMH verkar driva kursverksamhet på vissa ställen t.ex. på Solbergagården:
solbergagarden.se/bladet/19.htm

Jag tror att en del mår så dålig att de inte kommer sig för att gå kurs. Det blir ett slags moment 22 - de mår så dåligt att de inte kan må bättre. Men jag tycker det är bra att Försäkringskassan kan ge bidrag till att gå kurser till personer under 29 år, som du berättade om tidigare.

Admin