amanda s skrev: Har någon här ett tips på hur man kan bli bättre på att umgås med andra människor?
Ja, man får spela en roll när man måste och umgås mest med de som accapterar en som man är.
Sedan två månader tillbaka orkar jag inte träffa mina kompisar längre eller prata i telefon med dem.
Tråkigt, men du kanske inte vill? Då är det ju ngt som är tråkigt för man tänker att man borde vilja, men man ska u, så man kanske ska tänka så.
Jag har en vän som jag träffar bortsett från min familj och min sambo.
Kanske den enda vän som är en sann vän, du orkar inte med fånkontakter och är ör känslig?
Förut kunde jag inte gå ut på stan eller åka tunnelbana utan ångest, men den biten är bättre nu
.
Du ser!
Problemet är att min psykiater tycker att det vore bra för mig att komma ut och jobba (på deltid) efter nyår. När jag tänker på det blir jag helt panikslagen... Jag är så rädd för alla på mitt jobb (jag är lärare) att jag blir kallsvettig vid blotta tanken på att träffa kollegor och elever. Jag blir så utmattad av sinnesintryck och jag är säker på att de pratar skit bakom min rygg och har hemliga konspirationer för att röja mig ur vägen.
Ja, jag skulle nog om det inte var en superarbetsplats byta jobb om jag kunde. Om vi antar att du nu tror sånthär, o det inte är verklighet, vilket det ju kan vara, men troligen inte då du har ångest, inte träffar andra bekanta, osv.
Även om det är verklighet är det ju bäst att byta jobb, de glömmer ju dig då, det är nog inte så att de hatar dig så mkt ändå att de förföljer dig, ju.
Och då måste du ju hitta rätt jobb för att du ska ha bäst odds för att du ska få bort de symtom som troligen är en sensorisk överkänslighet och ett undermedvetet löpande tolkningsval. Du behöver ju röra lite på dig ut i världen och inte bara träffa de nära och affärsbiträdet.
Vad ska man göra åt sånt? Jag äter antipsykotisk medicin men det känns ändå att de är ute efter mig, så då är det väl på riktigt? Jag är verkligen förföljd! Om jag hade inbillat mig hade väl medicinen tagit bort de tankarna, eller hur?
/amanda s
ja, du jobbar ju i skolan, så det är inte alls omöjligt.
Då är du som sagt var frisk, men det gör ju inte saken bättre ,att gå dit och bli av med sjukskrivningen skulle ju kunna försätta dig i sann fara om kolelgiet vill ha bort dig och eleverna ser hur de kan pina dig max..
Du måste ju räknas som sjuk tyvärr för polisen kan inte ta dina plågoandrar och du orkar inte längre, du
blir sjuk.
Klart du då blir deppad och inte vill umgås med dina vänner, ska du praa om hur du plågas på jobbet? Det är "väldigt nära verkligheten" som psykos också ju.
Men jag tror vi ser sjukdom som alternativ 1a för med det att duu ändå äter psykmedicin, ngt i dig gör ju att du "kände en lättad när du slppanade av, som byn försvann" o lite allt du säger ihop verkar ju lite klassikskt psyksjukt.
Du äter så låg dos haldol så den bör inte "ta bort" utan bara mildra de värsta nya tankarna, prova att ta risperdal i lite höge dos?
Författare till inlägg
