Framtid förstörd.

Av min sjukdom..
Vet itne vad jag ska göra.
Har inga drömmar, inget hopp.. Får inte gå i skolan mer än halvtid för läkarna. Klarar inte ens det.

Får skuldkänslor och ångest över att jag inte duger...

Vem är det du inte duger för? Du duger precis som du är, du behöver inte visa dig duktig för andra. Försök landa i dig själv.

När man får psykiska besvär brukar de första åren vara värst. Sedan brukar sjukdomen lugna ner sig och man brukar också bli bättre att lära sig att hantera sina symptom. När du lärt dig att hantera dina symptom snart, så kommer det bli bättre för dig. Ganska många tillfrisknar också från psykiska besvär, så visst finns det hopp för dig. Det gäller bara att inte ge upp utan att kämpa vidare.

Hej Cecile
Tror jag förstår att Du känner så. Måste vara jättehemskt att må så dåligt. Det kan vara tufft nog att bara vara tonåring.
Men som Admin säger så kommer det att bli bättre. Visst kommer det att vara jobbigt många gånger men det blir bättre för vart år som går. Kämpa på så gott Du kan.
Kramiz

Hej...välkommen till viska..
Jag tycker det är jättebra att du blivit medlem, du verkar må väldigt dåligt...och då kan visa vara ett bra stöd...lr bara någonstans där du vill skriva av dig all skit och samtidigt få svar på frågor.

Jag läste att du var femton år, ganska ung så att säga...jag är tjugo år nu, var runt 16-17 när jag började bli sjuk. Jag vet hur jobbigt det kan vara, speciellt när man är så ung. Man har inte så mycket livserfarenhet lr funnit en trygghet i sig själv och den man är( var innan sjukdom).
Iland önskar man att det "enda" man behövde gråta över om nätterna var obesvarad kärlek. Som de andra redan skrivit kommer det li bättre för varje år. Man lär sig att leva med sjukdommen, tex hur man kan hindra utbrott och självdestruktivitet. Eller hindra och hindra..men minska iaf. Det kommer gå bra för dig vänne, ge bara inte upp. Nå botten, då först kan du ta dig upp igen. (tror jag) Kämpa på..

Hej Cecile,

Vill bara berätta att när jag insjuknade misslyckades jag med skolan och var hemma ett halvår... sen jobbade jag lite ett tag... men har läst vidare senare... först gymnasiet... sen på högskolan...

Bara för att du inte orkar nu betyder inte att det kommer att vara så jämt... du kan ta igen senare och komma igen...

Och du duger som du är... bara för att du är just du.... du behöver inte prestera något för att duga... du är unik... och behövs... just för den du är...