Man mår bättre om man inte har oöverstigliga krav på sig. Men risken finns att man kallas för lat om man inte jobbar trots funktionshinder. En av mina bekanta sa att jag inte lägger två strån i kors? :va?
Jag lagar min mat, städar min lägenhet, tvättar mina kläder och sköter det ekonomiska själv.
Men min bekant var arg på mig för att jag inte rensade hennes grönsaksland. Det känns så hårt att kallas för lat när man har negativa symtom vid schizofreni.
Varför blev hon arg för att du inte rensade HENNES grönsaksland?
Jag förstår inte riktigt hur det känns, men jag förstår att det känns hårt.
Jag har en liten annan problematik eftersom jag har mer problem med ångest än med negativa symptom. Till mig säger de att jag måste möta det jag är rädd för för att det inte ska bli värre. Ibland tycker jag att det är hårt också, för det är jobbigt att misslyckas hela tiden. Men jag funkar ju hyfsat på åttio procent nu, så de hade nog rätt.
Min bekant gillade att lägga ut arbeten på andra. Särskilt sådana arbeten som hon tyckte var tråkiga.
Just nu är det en kompis som vill att jag ska städa, diska, gå ut med soporna och göra rent i kattlådan åt henne för en hundring. Jag som knappt klarar att städa åt mig själv mer än varannan månad.
Kasia,
Ursäkta om jag har tagit upp mina problem i tråden. Du har säkert lättare för att jobba om du är schizoaffektiv.
