hoho

<!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> Jag är botad från min schizorfeni, så nu mår vi bra.

Då får man väl gratulera er allihopa.

Varför inte skaffa en T-shirt med följande text "I used to be schizophrenic, but we're all right now".

Jag tror inte att det är någon med schizofreni, som postat detta utan en skämtare, som felaktigt tror att schizofreni är en person med flera olika personligheter. Det är dissociativ störning som är det och det drabbar främst kvinnor.

Admin

Det jag upplevde idag på mitt arbete: Att jag blev avfärdad och ursäktad med att "ja, men du mår ju inte bra" och jag själv gjorde gesten med fingret mot mitt eget huvud. Ett försök att säga förlåt. Jag brukar säga till dem också att jag har ju papper på att jag är knäpp, så kom inte och säg att jag är knäpp, för det vet jag redan. Det sjuka är att jag är dömd till att stanna kvar på denna arbetsplats om jag inte kan bevisa att jag har förändrat mig.
Hur förändrar man sig? Det sitter i generna, det är i mig det är fel. Tycker det är oerhört jobbigt med snacket på jobbet, som ibland kommer in på vad man i dagligt tal kallar "störda" människor och hispan och det ena med det andra. Jag blir väldigt ledsen, inte bara för min egen del, för det finns dessvärre fler som hör till den där kategorin "psykiskt sjuka".
Nu är jag generell och försvinner från ämnet, schizofren på arbetet, själv är jag bara hmm.. ska inte säga så... "bara" egentligen schizoaffektiv har jag fått höra. Jag bröt ihop på jobbet och har inte kunnat byta arbetsplats sedan dess. Det ser ibland ut som en fördel att alla vet om att jag är en sådan där skör oberäknerlig typ, men som nu, nu skäms jag ögonen och öronen ur mig. Jag känner mig som en trasa.
/Sofie

I USA anses det viktigt att hålla sin diagnos hemlig på jobbet för annars kan det bli olidigt anses det. I USA finns det ändå en lagstiftning till skydd mot diskriminering.

Problemet med Sverige är nog värre än i USA. Fördomarna bedömer jag som större i Sverige och också diskrimineringen. Ett tecken på det är att i Sverige arbetar ytterst få med schizofreni. I USA arbetar 10 % heltid och ytterligare 10 % deltid dvs mycket fler. Ändå är det på pappret lättare att få jobb i Sverige genom olika bidragssystem, som finns.

I Sverige så bör nog mer resurser satsas på information till allmänheten om sjukdomen. Jag tycker också att det borde vara så att på arbetsplatsen om diagnosen är känd av alla, så borde arbetskamrater kunna få utbildning och information om den drabbade kräver det. En annan sak att uppmärksamma är behovet av samtalsstöd. Du kanske skulle behöva diskutera dina problem på jobbet med en kurator eller psykolog t.ex. 1 gång i kvartalet. Jag tror att denna typ av stöd kommer att bli uppmärksammat i framtiden, när allt fler sätts i arbete.

Det är jobbigt med pratet om psykisk ohälsa på jobbet, men om de pratar om det i din närvaro, så kan det vara ett tecken på att de anser dig inte särskilt sjuk.
Men det är klart det kan ju också vara ett symptom på elaka arbetskamrater. Sådana finns minsann.

Jag tycker att med tanke på hur få som arbetar, så är det strongt av dig att göra det, men du kanske behöver någon att diskutera din arbetssituation med.

Admin

jag har informerat mina arbets kamrater om mitt tillstånd och det har funkar skit bra...det måste vara svårt att hålla det hemligt,det måste få dom att fundera mkt

deltids arbetaren