hmm

hej!
jag var aktiv här på denna sida för ca 3 år sedan. hej alla igen.
Då hade jag en depression med psykotiska inslag. nu har jag råkat ut för något liknande igen. det hela började i höstas med att jag blev utsatt för en mycket stressande situation o sen fick jag typ "tvångstankar". De kom DIREKT efter det att jag blev sådär uppstressad.Jag fick för mig att göra en sak, som jag inte vet vart den kom från alls överhuvudtaget.Jag har inte utfört mina "tvångstankar" men har varit sjukt rädd för att göra det. Det är som att jag inte litar på mig själv om ifall jag kommer göra det eller inte.
Nu har tankarna lugnat ner sig lite, men det är mest för att jag håller tillbaka tankarna och lugnar ner mig själv. Jag vet att tankarna finns där nånstans. Jag har även fått tankar på saker som jag inte vet är sant. Jag får för mig att jag har gjort saker jag inte kan veta är sanning eller inte. Dessa tankar ger mig otrolig ångest. Liksom ångest över "ifall" jaghar gjort det.Jag liksom skuldbelägger mig själv för saker jag "tror" att jag har gjort men inte vet. Jag har varit i kontakt med psykvården och därifrån har jag fått lugnande tabletter utskrivet.
Jag undrar nu om någon förstår sig på det jag skriver och vad det kan vara?!
Jag är så rädd att helt tappa greppet och verkligehtsuppfattningen. Jag är så sjukt rädd att "försvinna in i en annan verklighet" Jag känner mig liksom så sårbar i hjärnan. Liksom snurrig och förvirrad.

Tack på förhand!

MVH

Välkommen åter lajn!
Har du minsta bevis för att du gjort det som du tror
att du har gjort?
Är det någon annnan som säger att du gjort något
av vad du tror att du gjort?
Kan det vara stress som gör att dina tvångstankar
återkommer?
Kan du sanera din tillvaro så att stressen minskar?

Jag tycker det låter som panik ångest. Den delen då man "inte vet". Tror det är därför du fått lugnande.

lajn,

Ser du det för din inre syn eller är det endast verbalt?

Vad jag menar är att jag både har syner och hör röster. De olika minnena kan spela dig spratt, så att tankarna i bildform divergerar gentemot de verbala tankarna...

Och bägge sakerna kan börja göra dig väldigt osäker på dig själv ifråga om vad man har gjort och bägge två är inte sanna ens var för sig!
Då är det hallucinationer och jag gissar att du kan vara lite prepsykotisk.

Det kan också vara bilder man upplevt från film eller TV och att man då kan förväxla dem.

Jag blev utsatt för ett trauma i barndomen vid två års ålder. Det ringde en pojke på dörren och brorsan öppnade (15 äldre än mig) Pojken sade; Nisse har brutit nacken av en fågel! Jag bara stod där och lyssnade och undrade, har jag gjort det? Nej, jag har inte gjort det! Kan jag gjort det i ett annat liv? Jag vet inte, ja men jag har inte gjort det var mitt svar på det.

Detta står helt enkelt så till med en själv att när det är under andras påverkan, så ibland kanske det blir så att man inte minns.

Pojken som hade tagit livet av sin egen undulat, bodde på samma gata och det skilde minst 10 år emellan oss, han hette också Nils och var son till en läkare!

Bror min drog in mig på toa och skulle tvätta munnen på mig, för han trodde jag ljög! Som tur var stoppade morsan honom, men det sitter där och minnet är hur tydligt som helst inom mig! Jag kommer aldrig att glömma det!

hmm...asso. det finns ingen som säger till mig att det har hänt. utan det är bara det att mina tvångstankar är det som jag nu beskyller mig för att jag har gjort. alltså, tvångstankarna är det samma som jag nu får för mig att jag har gjort. Det som jag tycker är så konstigt är att jag kan framkalla en sådan stark ångest över något som jag inte vet är sant eller inte. om jag känner mig själv rätt så skulle jag inte göra en sån sak. men det är precis här jag tvivlar "tänk om jag gjort det" o då kommer ångesten. Likadant om jag tänker in i framtiden "tänk om jag skulle göra det" så får jag ångest. jo, lite stressad är jag nog, men ändå inte så mkt o heller ingenting som jag vet skulle kunna tas bort ur mitt liv som skulle kunna göra att jag blev mindre stressad.
jag är hela tiden så rädd för att bli tokig, eller som sagt var "Tappa kontrollen över mig själv".
Jag är ganska ensam, o det stressar mig. Har tagit avstånd från vänner osv, för att jag inte känner att det skulle ge mig ngt att umgås med dem, likadant att jag är nervös inför att träffa vänner osv. Den saken går iofs lite upp o ner o jag försöker tvinga mig själv till att umgås med vänner för att inte tappa kontakten med verkligeheten på nåt vis.
Hm, det är inte verkliga bilder jag ser i huvudet, utan mer "tänk om" jag gjort nåt. Men det är ändå en speciell händlse jag tänker på.
Jag vill bara ha folks synpunkter och jag uppskattar verkligen att folk hjälper till och skriver svar!

MVH

Jag hamnade i en djup depression med psykotiska inslag. Fick då ECT och det tor jag är mycket bättre än att knapra lugnande. Det ger även effekt direkt som inte de antideppresiva tabl klarar av. Det tar ju flera veckor innan såna funkar. Så mitt råd är ECT.