Innan jag blev dålig så var jag väldigt perfektionistisk i allt jag gjorde och presterade. Mitt sätt att tala,kroppsspråk,hållning och utstrålning var på topp och det var glöd i min själ. Nu är det motsatsen och det är mycket som känns osäkert trots att människor inte alltid märker det. Jag försöker att tycka om mig själv ändå för det är ett måste. Jag har alltid varit ganska excentrisk i min person oavsett om jag mår bra eller dåligt. Det var många som skrattade gott åt mig förr för dom tyckte att jag var magisk och det var roligt. Saken är att dom gör det fortfarade men nu skenar mina tankar iväg åt det paranoida hållet. Jag känner nu när människor skrattar åt mig att dom vill förlöjliga mig och visar dålig respekt. Jag kan bli lite aggressiv då. Det var detsamma förr när tjejerna tittade på mig så var jag 100% säker att dom var förälskade i mig. Nu när jag mår dåligt när tjejer tittar på mig så blir jag väldigt osäker och jag tror att dom tittar för att jag ser konstig ut trots att alla säger att jag ser ganska bra ut. Depressionen är jobbig och man ser ner på sig själv ofta. Jag känner mig ganska osäker när jag är ute och gör ärenden och jag tycker att jag darrar på rösten ibland och pratar konstigt och har svårt för ögonkontakt emmelanåt <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: --> . Hur känner ni er när ni ska uträtta saker som ärenden t.ex?
När jag mådde dåligt i vintras kändes det som om folk pratade om mig hela tiden... om någon skrattade trodde jag att det var åt mig...
Det är urjobbigt med paranoia... men du kan säga till dig själv att det inte är åt dig som folk skrattar... de skrattar åt sina samtal... och pratar om annat än dig.... man är inte hela världens mittpunkt även om det känns så i paranoian... folk har annat att prata om... och lägger kanske inte ens märke till en... och gör de det är det väl en bättre tolkning den du hade förr... att folk gillar dig...
det är väldigt jobbigt att gå i affärer, de flesta verkar hotfulla och så blir man rädd och nervös. men att vara hemma är bra, men nu är jag nog övervakad av hackare, men den känslan håller på att försvinna då inget konstigt hänt med min dator ännu. eller så väntar de på rätt tillfälle
Ska till min läkare på Fredag och jag ska ta upp det här med min paranoia för Seroquel verkar inte hjälpa något vidare. Min läkare pratade om Risperdal senast att det kanske kan vara aktuellt. Är bara så satans rädd för alla biverkningarna.
Jag känner som du Liten Varg att jag är nervös i affärer och känner mig hotad. Jobbigt.
vill förgifta en 