Jag upplever ungefär samma saker som ni. Ibland när jag går i affärer hör jag väktarna prata om mig i sina walkietalkies och människor rör sig på speciella sätt för att spana på mig. En gång såg jag hur alla i tunnelbanan pratade i dolda mikrofoner i sina jackärmar. När de såg att jag såg låtsades de bete sig precis som vanligt. Innan jag blev sjukskriven arbetade jag som lärare. Jag brukade säga till mina kollegor att inte äta av kakorna som eleverna sålde i lärarrummet eftersom det kunde vara råttgift i dem.
//amanda s
Hej! Jag har gått igenom exakt precis vad ni skriver om.
I mitt stilla sinne funderade jag och kom underfund med att hade de viljan att ta livet av mig så hade de redan gjort.
Jag bestämde mig för att jag inte kunde gå omkring hela livet och ha ångest och må dåligt för att någon eventuellt skulle förgifta mig och på så sätt ta livet av mig.
Det hände ju inget när jag hade prövat ett tag.
Numera har jag sällan någon ångest för det över huvudtaget.
Det att folk pratar om mig på stan eller allmänt pratar bakom ryggen på mig eller att jag skulle vara avlyssnad bryr jag mig inte längre om.
Varför skulle just jag vara den som alla talade om på stan?
Frågan är om man inte gjort något ont över huvudtaget vad gör det då att vara avlyssnad?
Ni har förmodligen ingenting att dölja! Så skit i dem, låt de ha sitt roliga, mig gör det absolut ingenting.
De som talar till mig i mitt inre vet ju precis allt om mig. Jag går ständigt omkring och har ett totalt naket intellekt, jag tycker inte det jag tänker på är annat än allmänmänskligt och det finns inget i hela mitt liv som jag skulle undanhålla från Gud eller högre makt.
Inför Gud finns ingen personlig integritet, glöm det.
Man blir onekligen rädd för att träffa gamla vänner. Och att de ska ställa frågan. "Hur e de med dig nuförtiden?"
Precis som du skriver Jeff, har jag oxå svårt att göra ärenden på staden... Man känner sig utittad.
När jag kommer hem så märker jag oftast av stora svettfläcker kring armhålorna.
Jag har tagit Risperdal i dosen 1-2 mg per dag och jag upplever inga biverkningar alls av det. Sover bättre och är mindre deprimerad än tidigare tycker jag.
Periodvis har jag haft besvär av paranoia och t.ex. trott att folk på stan pratade om mig. Varje gång det hände så brukade jag fråga mig vad jag hade för bevis att det var på det viset. Jag kom fram till att jag hade inga bevis alls för det och de förmodligen pratade om något helt annat, eftersom jag dessutom inte kände dem. När jag höll på så där i några veckor så försvann paranoian helt och jag har nu inga sådana besvär.
