Om vårt Ångest-älskande Sverige!

Jag vet ! Det kommer göra så jävla ont.Det kanske är fel att jag vågar tro på något, att jag vågar vara stolt över något igen. Det går alltid sönder, man faller alltid hårt. Kanske hade jag storhetsvansinne för att jag trodde jag skrivit något fint, när jag lät mig själv bli till, bli något annat än sjuk. Du behöver inte oroa dig eller reta dig mer. Tur att du finns, eller hur?Så här lite behövs för att putta ner mig från mina hästar. Är uppriktigt ledsen. Inte ens här får man vara något mer än sin sjukdom och misslyckande. Jag vet att jag misslyckats med allt hitintills. Jag kan inte ens gå ut. Men jag har hybris och storhetsvannsinne för att jag lyckades känna glädje och stolthet över något jag kämpat med i över ett år!

Gäst - det där var rätt taskigt skrivet. Du har varken läst boken eller känner Hanna så vad ger dig rätt att skriva så?

Må så vara att många inte kommer att uppfatta Hannas bok som så viktig som hon hoppas, men hon har iaf gjort nånting konstruktivt! Själv ser jag fram emot att läsa den.

Gäst - Väldigt modigt att skriva som anonym gäst och kritisera saker och personer du inte vet någonting om.

FÖRLÅT
Hanna_Norr..Känner igen mig i ångesten du beskrev och hur samhället betett sig mot dig.men kände också igen mig i flickorna du beskrev som Mkt yngre och då slog det slint.-Därför.


Tycker Du verkar ta för lite plats.Att du gör dig mindre än vad Du är.För Du är verkligen Värdefull-En Diamant.

Jag är uppriktigt imponerad över hur smart du är och du skriver Väldigt bra-Uppriktigt!

Men vill bara att Du ska försöka förstå att det är kanske inte riktigt rätt väg att gå i det du skrev, att låta det gå ut över annan grupp som mår dåligt.Det verkar ju som du är så mistänksam mot alla (i det du skrev här) som mår dåligt som uppvisar det på annat sätt.Kankse du försökte desperat att komma ur en offermentalitet som kanske existerar i samhället.Vill ha bort den,då förstår jag också det.
Bara det att den är inte medveten för mig nu,så därför skar det sig kanske.Förlåt igen och igen.

Kan hända vara att du inte fått det utrymme du behöver,den plats och behov som alla behöver.
Att du gör dig mindre än vad du är.Då kan det slå över för många.Man känner sig sur på dem som "roffar" åt sig platsen och uppmärksamheten,sur på samhället osv.
Kanske kan vara svårt att medvetligöra för sig själv att det är så.
Allt det här som jag skriver nu kan vara HELT fel.Hoppas något är positivt för dig iaf.Kanske att du tycker nu att jag är väldigt dum ellr osv bara du mår bättre så. .?

Men vi är alla människor och våra grundläggande behov är nog inte så olika.Man måste få lite uppmärksamhet ibland och det är inget fult i att erkänna det.
Man behöver få känna sig behövd,omtyckt,attraktiv,populär,smart,älskad osv.Inget att skämmas för.Lika lite som att man inte ska behöva skämmas för att man behöver vatten,mat och få sova.
Ville verkligen inte dig illa,Hanna_Norr.Tror inte du har storhetsvansinne eller hybris.Känner inte dig så..har bara lyckat bilda en uppfattning om dig genom det du skrev(om ens det)som givetvis kan vara förvrängd och snedvriden..Har fått en fin bild av dig(om man får säga så)
Ville mest ruska om dig med dem orden även om dem inte var sanna.

Ville att du skulle se också att man kan må annorlunda,på annat sätt men för det är det inte mindre eller osant lidande.
Det är ingen som vill ha ångest.

KRAM

Det är fegt att klaga på Hanna... Hon är mycket sjuk men tycker inte synd om sig själv. Hon vägrar se sig som ett offer så mycket att det går till överdrift. Hon låtsas vara glad och vägrar söka hjälp. Vi vänner vet inte vad vi ska göra Hon vill hjälpa andra och sätter sig många gånger i andra hand. Det får hon ofta bara skit för. Folk ska ständigt trycka ner henne för att hon vägrar erkänna sig besegrad. Hon har inte haft det lätt. Hon har tagit hand om sin sjuka och elaka mamma så länge jag har kännt henne. Hon var med om fruktansvärda saker i tonåren innan hon insjuknade i schizofreni som hon har! Vi vänner vet inte längre vad vi ska göra. Hon vägrar att gå ut. Hon håller för ansiktet för att ingen ska få se henne. Hon vägrar att tala. När hon någon gång gör det pratar hon bara om den svarta massan och om småfolket. Det har blivit så mycket värre bara edn senaste veckan. Hon säger att det inte är så farligt fast hon ibland darrar av ångest. Det är sjukt. Vad ska man som vän göra?

M

Tillägg:Hyser ingen tvekan om att din bok är SUPER!-Lovar!