Jag sover ungefär lika länge som jag är vaken, alltså ett 12/12-timmarsdygn. Det funkar, och det verkar som att min kropp kräver det, för jag blir segare och tröttare och får svårare att koncentrera mig om jag sover i kortare intervaller.
Dock har jag ingen dygnsrytm, eller den är helt ur rytm. Vissa dagar somnar jag vid 24 och vaknar 12, andra somnar jag 3 och vaknar 15, och ibland vänder jag det helt upp och ner och somnar 9 och vaknar 21. Nätterna och mörkret lockar ständigt med kreativ energi och en vilja att leva. Sånt som inte riktigt finns på dagarna.
