Vem mer är hypokondrisk?

Hej Jeff, just det, jag glömde att nämna att hypokondrin är tvånsmässig hos mig också, som hos dig. Hypokondri är väl överhuvudtaget en typ av tvångstankar eftersom man inte kan släppa tanken på att man är sjuk, och det är tvångshandlingar också då man ständigt måste springa hos doktorn annars händer det något hemskt, att man blir mer sjuk eller så.

Men det konstiga är att kännselbortfallet drabbat det andra underbenet nu också, är lite rädd för det. Och istället för att det ska försvinna så drabbas andra benet med. Du sa ju att det inte var farligt om det inte varade en längre period, men mitt har nu varat i ca. två månader på högra benet, men ansiktet har blivit bra.

Jag hade domningar och stickningar i ena armen ett tag som oroade mig mycket innan jag kom på att det berodde på att jag sov på sidan, så armen kom i kläm. När jag började sova på rygg försvann besvären helt.

Teresia,

Går du på någon medicin mot dina tvångstankar? Själv så gör jag inte det, men ska nog börja om några veckor. Jag har både tvångstankar och tvångshandlingar. Gör jag inte saker på rätt sätt så kommer det att hända mig eller mina anhöriga något hemskt.
Tråkigt att du fortfarande känner av lite domningar på högerbenet. Kan ej svara på vad det kan vara eftersom det inte vill ge sig. Om du går på någon medicin kanske det kan vara någon biverkan eventuellt.

Jag har själv besvär med hypokondri, har varit hos doktorn säkert 30-40 gånger sista 5-6 åren, har trott att jag haft cancer, hjärproblem, hiv..
Undviker att gå till samma läkare utan sprider ut besöken på olika ställen för att inte få stämpeln "hypokondriker". Jag har själ sen några år tillbaka kommit till insikt att jag lider av det, det har gjort att det har blivit lite bättre. Annars är det väl terapi som man får gå i och där lära sig att acceptera att man inte är odödlig.

Låna/köp böcker om ämnet och om du känner igen dig så kan det kanske hjälpa dig att oroa dig mindre när du vet hur du fungerar..

Hypokondri innebär inte att man sköter sitt jobb sämre än andra som jag tyckte stod nått om i tråden.. Det handlar om att man går runt och har ångest för att minsta tecknen som kroppen uppvisar som inte är som de brukar vara är en sjukdom som kan leda till döden..

Jeff skrev: Går du på någon medicin mot dina tvångstankar? Själv så gör jag inte det, men ska nog börja om några veckor. Jag har både tvångstankar och tvångshandlingar. Gör jag inte saker på rätt sätt så kommer det att hända mig eller mina anhöriga något hemskt.
Tråkigt att du fortfarande känner av lite domningar på högerbenet. Kan ej svara på vad det kan vara eftersom det inte vill ge sig. Om du går på någon medicin kanske det kan vara någon biverkan eventuellt.

Min sjukgymnast tror att det har med min svank att göra, det med högerbenet. Men ibland käns det bra i underbenen. Det har alltså aldrig varit en stor förändring av känseln. Sen är jag väldigt bra på att lyssna på kroppen för noga och det ingår i min hypokondri. Jag upptäcker kanske saker som folk kanske inte hade känt.

Jag har ingen medicin mot tvångstankar, skulle behöva det tycker jag, både mot tvångstankarna och hypokondri, men min läkare vill inte skriva ut antidepressiva eller något somskulle hjälpa mot detta eftersom hon anser att min depression kommer av hypokondrin och inte är en direkt depressiv sjukdom. Men jag vet inte, ska fråga henne igen om detta om jag inte blir bättre.

Känner igen mig i det du skriver Jonas. Går till olika läkare för att inte på stämpeln och då kommer de inte inte att ta en på allvar. Men jag tror att det står där i mina journaler på Jourvårdcentralen att jag är hypokondriker eftersom de verkar vilja bli av med mig så snabbt som möjligt. Eller så syns det på mig att jag är överdrivet orolig för det jag söker för så fattar de att jag är hypokondrisk.

Visst behöver det inte gå ut över jobbet, men jag tror ändå att många hypokondriker är så upptagna av sina symptom och därför kanske ibland inte kan gå till jobbet, eller så missköter de sig på jobbet för att de är okoncentrerade och kan därför inte prestera lika mycket.