Hur yttrar sig ångesten för er?

orolig i magen blir jag med. Jag blir ofta väldigt kall, samtidigt som jag svettas. Kallsvettning, liksom.
När det gäller talet, kan jag få en ganska jobbig stamning när jag har grov ångest. Det är underligt, för jag stammar inte alls annars. Det kommer inte varje gång heller, utan vid en särskild typ av ångest. Det är som om jag blockerar talet, och liksom inte får fram orden. Det är jättefrustrerande.

Jag gör också en underlig grej med axlarna, jag höjer vänster axel och trycker ner vänster öra mot den. Drar ihop hela vänstersidan, liksom.
Vet inte varför, och kommer jag på mig själv så drar jag ner axeln och reser på huvudet. Men när jag inte tänker på det längre, så åker axeln upp igen utan att jag tänker på det.
Kan få jätteont av spänningarna om ångesten håller i sig länge, blir helt stel på hela vänstersidan.

Jag har haft en mängd olika sortes ångest. Den mest fruktansvärda kallar jag den psykotiska ångesten och den går egentligen inte att beskriva i ord, försöker dock. I sin värsta form är den fritt flytande, har en existensiell karraktär och står överordnad precis allting. Inget annat än det som har med ångesten att göra betyder något. Allt övrigt är världsliga problem så att säga. Hos mig har den kommit ihop med väldigt otäcka känselhallucinationer, depersonalisation och derealisation. (Jag känner inte igen mig, kroppen käns konstig, vissa kroppsdelar tillhör inte mig, området jag bott i i 20 år känns helt främmande). Livet, världen och all mänsklig existens har tett sig totalt meningslös . Mitt längsta skov med sådan här ångest varade dag och natt i fem månader. Jag förstår fortfarande inte att jag överlevde och sitter här.

Det enklaste sättet att någorlunda beskriva denna skräck är att säga att ångesten kanske är som den en känslig person får om han att står i kö och tittar på och väntar på sin tur att giljotineras.

Nu var det som tur var flera år sedan denna ångesten var så stark, nu somatiserar jag ångesten mycket istället, inte så kul, men mera uthärdligt.
Får dock endel panikångestattacker fortfarande.
I dom kan det ibland kännas som om högre sanningar, meningen med livet och allting håller på att avslöjas och att en sådant avslöjande verkligen skulle göra allt meningslöst och leda till evig ångest.