Aftonbladets tema är psykiatrin. Mitt brev till AB.

Hej!
Mitt namn är V R. Är 54 år och bor i Hässelby Gård. De som känner till mig här är andra hundägare, eftersom jag är ute och går och motionerar mina två hundar Luna och Alice några gånger om dagen.
I september år 2001 blev jag sjukskriven, långtidssjukskriven och sen sjukpensionär. Innan dess arbetade jag mycket. Är utbildad konstnär, mentalskötare, underskötare och postkassör. Har arbetat i över femton år inom både den somatiska och den psykiatriska vården. Tills i april år 2001, då jag begick ett självmordsförsök, som inte var menat att vara ett rop på hjälp, men, som en slags "rysk roulette". Visste inte om de mediciner som jag tog överdos av, skulle få mig att somna in för evigt, eller bara göra mig sömnig en stund.
Dagen därpå arbetade jag som vanligt och var med på avdelningsfesten samma kväll. Psykiatern som intervjuade mig på akutmottagningen på natten, var fundersam när jag, morgonen därpå, ville hem för att ta hand om mina hundar.
Men, som jag såg det, så hade jag överlevt, och då fortsatte livet som förut. Tills samma år i september, då jag kände att jag var på väg att göra ett nytt självmordsförsök. Hade redan tänkt att nästa gång ska jag inte misslyckas.
Men, som skönt är, så har det inte blivit nån nästa gång. Inte ännu i alla fall. Och jag är mycket glad och tacksam för att jag har mina hundar. För utan dem hade jag helt säkert inte velat leva vidare.
Den första diagnosen jag fick, var personlighetsstörning, och sedan depression och humörsvängningar. Hela mitt liv har jag haft problem av depressionen, och sedan också nattsömnen. Därför har jag, gång på gång, bett om sömnmedicin som hjälper mig att sova hela natten. Har haft Propavan, Imovane och Atarax. Men, som det är med de flesta mediciner. Man blir "immun", eller vänjer sig vid dosen och vill ta en högre dos, för att uppnå samma effekt.

Men jag tror att läkare och psykiater blir allt mer försiktiga med vilka mediciner de skriver ut och vilken dos verksam substans. Det blir som om det viktigaste för dem, är att inte bli anmäld och inte anklagad för oaktsamhet med mediciner man kan bli beroende av. Varje år kommer det ut nya mediciner, och som patient vill man förstås ha de bästa, dvs de som hjälper.

Under de sex första åren efter år 2001, hade jag kontinuerliga samtal med en sjuksköterska inom den psykiatriska öppenvården. Men så försvann hon och jag blev överlämnad till en psykolog, samtidigt som jag fick en annan läkare. Det hade varit på tal om tidigare att jag hade diagnosen Aspergers Syndrom. Själv menade jag att jag hade Schizoid Personlighetsstörning, men då fick jag förklarat för mig att den diagnosen hade mer eller mindre övergått till att bli Aspergers Syndrom. Den enkla skillnaden är att Aspergers Syndrom uppstår före barnets födsel, och Schizoid Personlighetsstörning uppstår på grund av objektsrelationen mellan barn och moder, sannolikt det första året.
Så jag fick diagnosen efter konstens alla regler. Genomgick tester och intervjuer. I en del av testerna ingår också att intervjun spelas in på video, så att även andra parter kan se och bedöma ens beteende och reaktioner i intervjuerna.
Så vid 52 års ålder fick jag min första riktiga diagnos: Aspergers Syndrom, som brukar förkortas till AS. AS ingår i Autism Spektrum. Och numera, enligt den amerikanska diagnosmanualen DSM 5, som ersätter DSM 4, har flera diagnoser, som tidigare var självständiga, övergått till att hamna inom Autism Spektrum. Den som har autismspektrumdiagnos, får då diagnosen AST, dvs Autism Spektrum Tillstånd, eller på engelska Autism Spectrum Disorder. Disorder brukar man översätta till "störning", men det är alltså inte detsamma som "personlighetsstörning". AST och AS räknas som dysfunktion. Man tillhör de handikappade i samhället och har rätt till boendestödjare, personlig assistent och andra fysiska eller psykiska hjälpmedel.
Men, trots att jag är ute med hundarna flera timmar varje dag, går i solen, kastar boll och leker med hundarna, sover jag dåligt på nätterna. De Propavan och Atarax jag tar för att sova, räcker de första timmarna, sedan vaknar jag varje timme hela natten och kan inte somna om vid fyra- femtiden på morgonen. Alla sömnexperter säger att man då ska hålla sig vaken på dagarna, så att man inte vänder på dygnet. Men risken, som jag ser den, är att man istället får för lite sömn och får svårare än vanligt med arbetsminnet och att hålla reda på saker och ting. Det känns som om verkligheten går för fort.

Har alltså flera gånger försökt att tala med läkare om detta att jag sover så dåligt på nätterna. Förr i tiden var det psyko-terapi och psyko-analys som var den religiösa rörelsen inom behandling av psykiskt sjuka. Till det kom ETC, elchocksbehandling. Och så insulinbehandlingar, bensodiazepimer och, nu senast Kognitiv Beteendeterapi, Dialektisk beteendeterapi och Mindfulness. Medicinerna är som ofta seretoninåterupptagshämmare, SSRI- mediciner, och noradrenalinåterupptagshämmare, t ex Efexor.
deprimerad.net/for-lakare/om-dep ... -preparat/

Har hört att den läkare som jag går till, på den psykiatriska öppenvården, har cirka tvåtusen patienter att hjälpa. Det är nog så, troligtvis. Men för att behålla hoppet i vardagen, försöker man som sjukpensionär finna vägar som leder till ökad hälsa och välbefinnande.

Enligt Socialstyrelsen ska varje patient ha en vårdplan som bör vara till hjälp både för läkare, patienter och andra bedömare.
Eftersom jag i flera års tid talat om för läkare och psykologer att jag sover dåligt på nätterna, så tycker jag att jag har gjort vad jag kan för att de ska förstå att jag behöver hjälp med det.

Men nu kommer jag till själva poängen med det här brevet:
Jag vill bara sova gott på nätterna, så att jag är pigg om dagarna. Självklart har jag testat många olika metoder till att sova och slappna av. Akupunktur fungerade inte alls. De som jag tycker har hjälpt, åtminstone för ett tag, är en inspelning av Yoga Nidra. Har också testat Chi Neng Qi Gong och liknande rörelseövningar. I Mindfulness så är det "kroppskanning" man hänvisar till. Just nu använder jag Andrew Weils andningsträning, som jag tycker fungerar bra. Speciellt den snabba andningen, där det ska rymmas tre in- och utandningar på en sekund. Problemet med sådana inspelningar, är att de saknar uppföljare. Har man lyssnat på samma cd i några månader, så önskar man förstås att det finns en fortsättning och en fördjupning av de övningar man gått igenom.

Men sen sätter man som patient idag hoppet till mycket av det som saluförs på nätet. Det kan börja med praktiska råd och tips, för att snart handla om kosttillskott och vitaminer. Det man brukar tala om är D-vitamin och B-vitamin, samt Omega 3 och Omega 6. Sedan om selen, magnesium, mineraler och andra spårämnen.
www.maxielit.se/?kat=halsa&page=info_mineraler
Sedan finns det de som menar att autism har olika kopplingar till maten vi äter varje dag. Det vanligaste man talar om just nu, är gluten och glutenintolerans.

Eftersom det inte finns någon helt seriös rådgivning, står var och en med sin tro och uppfattning om vad som kan vara bra. Tills någon kommer med nåt annat. Just nu är det bolltäcken och kedjetäcken som ska vara bra att ha över sig när man sover.

Själv håller jag på och utforska den "gråzon" på nätet som rör sig mellan det som är legalt och illegalt, eller det som är narkotikaklassat idag och det som kommer att bli det i morgon. Medan politikerna försöker bestämma sig för vad som ska vara lagligt och vilket som ska vara kriminellt, är det säkert tusentals med människor som söker finna det bästa tänkbara på sidor på nätet. Mina senaste "fynd" är Acetyl-L-Carnitine och L-Tyrosine. Från företaget Top Formula har jag köpt Synephrine, som ska vara en ofarligare ersättare för Efedrin, som man bl a tillverkar den mycket farliga drogen Metamfetamin av. Från Top Formula har jag också köpt tabletter gjorda på Kolanöt. En liknande koffeintablett. Samt Adaptogen, som också ska ha en uppiggande effekt.
www.topformula.se/

Många menar att de som har t ex ADHD, ADD och liknande inom AST, blir trötta och sover gott av amfetaminliknande medel. Man brukar också testa med seretonin och tryptofan, t ex i läkemedlet Cirkadin.
Det finns de som menar att den illegala narkotikan marijuana, eller "medicinsk cannabis" kan vara bra för att sova gott. Andra testar den, sedan den 1:a september, olagliga drogen Kratom. Kan lugna alla eventuella "vänner av ordning" att det jag testat, hittills, inte varit narkotikaklassat. Självklart menar jag inte att människor som lider av psykoser ska testa olika droger som kan förorsaka psykoser. Inte heller sådant som kan ge ökad nervositet, humörsvängningar, aggressioner eller förvirringstillstånd. Det har vi redan nog av i vårt samhälle.

Men, helt säkert, blir det fler och fler patienter som försöker med "självmedicinering" när inga läkare eller annan vårdpersonal har tid till en noggrann medicinering.
Det är för resten konstigt att en medicin mot självmordstankar, kan ha som biverkan, just, självmordstankar! Om Efexor Depot, från FASS hemsida:
www.fass.se/LIF/produktfakta/art ... erTypeID=2

"Om du börjar må sämre och har tankar på att skada dig själv

Du som är deprimerad och/eller lider av oro/ångest kan ibland ha tankar på att skada dig själv eller begå självmord. Dessa symtom kan förvärras när man börjar använda läkemedel mot depression, eftersom det tar tid innan läkemedel av den här typen har effekt, vanligtvis cirka 2 veckor, ibland längre tid.

Dessa tankar kan vara vanliga:
om du tidigare har haft tankar på att skada dig själv eller begå självmord,
om du är yngre än 25 år. Studier har visat att unga vuxna (yngre än 25 år) med psykisk sjukdom som behandlas med antidepressiva läkemedel har en ökad risk för självmordstankar och tankar på att skada sig själv."

"Ingen känd frekvens

minskat antal blodplättar i blodet, vilket leder till ökad risk för blåmärken eller blödningar, blodsjukdomar som kan leda till en ökad infektionsrisk, mindre förändringar i leverenzymnivåer i blodet, minskade natriumnivåer i blodet
klåda, gulaktig hud eller ögon, mörk urin ellerinfluensaliknande symtom, vilket är symtom påinflammation i levern (hepatit)
överdrivet vätskeintag (så kallat SIADH)
onormal produktion av bröstmjölk
feber med muskelstelhet, förvirring eller svår oro och svettningar, eller ryckliga muskelrörelser som inte går att kontrollera. Detta kan vara symtom på ett allvarligt tillstånd kallat malignt neuroleptiskt syndrom.
känslor av eufori, dåsighet, ihållande snabba ögonrörelser, klumpighet, rastlöshet, känsla av berusning, svettningar eller stela muskler, vilka är symtom på serotonergt syndrom.
förändrad rumsuppfattning och förvirring, ofta i kombination med hallucinationer (delirium)
stelhet, spasmer och ofrivilliga muskelrörelser
tankar på att skada sig själv eller begå självmord
svår smärta i ögonen och försämrad syn eller dimsyn
sänkt blodtryck, onormal, snabb eller oregelbunden puls, som kan leda till svimning
hosta, väsande andning, andfåddhet och feber, vilket är symtom på inflammation i lungorna förknippat med ökat antal vita blodkroppar (pulmonell eosinofili)
svår smärta i mage eller rygg (som kan tyda på en allvarlig sjukdom i buken, levern eller bukspottkörteln)
hudutslag som kan leda till svåra blåsor och att huden fjällar, klåda, lindrigt hudutslag
oförklarlig muskelvärk, ömhet eller svaghet (rabdomyolys)
svullet ansikte eller svullen tunga, andfåddhet eller andningssvårigheter, ofta med hudutslag (detta kan vara en allvarlig allergisk reaktion)
förvirring
yrsel
aggression."

ödet ligger i Guds hand, där det skall ligga.

ett bra brev förövrigt.

Har du inte nytta av att du är utbildad mentalskötare?

instämmer i förgående talare bra brev

Hej, och tack så mycket för era svar! Jovisst har jag haft nytta av både utbildningen och erfarenheten från psykiatrin. Det är väl lite som om en bilreparatör som har körkort och kör bil. När det går bra, kan de teoretiska kunskaperna verka överflödiga. Men i praktiken vet man mycket mer om vilka möjligheter som finns. Eller, inom vård och omsorg, vilka som inte finns. Tror att vi som har diagnoser, känner oss själva lite bättre än de som är utan. Som att veta vilka delar i bilen som borde bytas ut, men inte kunna göra det själv. Nej, jag vet att liknelsen bilen är lite missvisande. Men hur vården fungerar i verkligheten, är till hjälp så att man inte anstränger sig i onödan, eller stångar pannan blodig. Tycker att mycket inom psykiatrin bygger på vidskepelse. Helt plötsligt kan samhället börja tro på häxor igen.

Riktigt god nattsömn ger nog bara vedhuggning eller liknande. Vet inte om det finns något gym med ett rum för vedhuggning? Att både uppleva drömsömnen, REM, och den djupa, till synes drömlösa, nattsömnen, är ett mål, men kan kanske också leda till att man sover sämre.
Vill också tala om att jag har testat sidorna för AS och AST i Facebook. Men ett problem är att de som verkligen behöver skriva av sig och få råd, också har det mesta av utrymmet. Det är helt begripligt och ingenting att klaga över! Förstår att mödrar eller ensamma mödrar med autistiska barn verkligen behöver både stöd och uppmuntran i vardagen. Antar att Facebook blir ett av deras andningshål i tillvaron. Men som icke varande i deras situation, har jag inte mycket att tillföra. Har själv inga barn och den tiden som de upplever tillsammans med sina småbarn vet jag ingenting om.
Så därför valde jag att gå tillbaka hit till Viska igen, eftersom jag skrivit här förut. Sedan finns det oklarheter mellan schizofreni och asperger eller autism. Till exempel de "fyra A" i schizofrenidiagnosen. Enligt den är det vanligt att schizofrena också har autism, eller barndomsautism, men menar man fortfarande att det gäller?