Min pappa var god man åt min farmor, eftersom hon hade Alzheimer o bodde på hem. Farfar höll sin cancer hemlig, o gömde sina mediciner när pappa kom på besök (pappa är apotekare), o han verkade så frisk. Men sen svängde det snabbt o han blev inlagd o fick sista smörjelsen (de var katoliker), o han dog helt plötsligt 2 år innan farmor gick bort. Farmor reagerade knappt när hon fick beskedet att farfar hade dött, så sjuk var hon.
Men farfar var ganska rik, o hade testamenterat allt till farmor. Hon hade naturligtvis ingen nytta av pengarna. Men jag är ändå glad att pappa tog uppdraget som god man, så att ingen förskingrade något.
