Symtom

Hejhej,

Det du räknar upp kan bero på, att vid schizofreni är man så
upptagen med andra funderingar så empatin och känslorna
kommer i andra hand.
Det är värst när man just har insjuknat.
Empatin och känslorna kommer tillbaka efterhand när
det har lugnat ner sig.

Jag är ett exempel på att man kan ha empati trots att man är känslomässigt avtrubbad. Empati är att sätta sig in i hur andra mår, medan sympati berör det känslomässiga planet. Narcisister och psykopater tycker jag inte vi kan dra in i sammanhanget schizofreni, därför att att vi tänker hur man kan ta sig ur fällan av antingen egen kraft eller via ngn som pushar på en. Det var länge sedan jag kände skam, men jag kan rätta till mina brister om folk påpekar om jag gör någonting som faller ur den normala ramen. Det är aldrig försent att lära sig ngt nytt. Egentligen borde man ju skämmas om man dricker alkohol exempelvis, men det gör jag inte. Så länge man inte är alltför otrevlig, tycker jag det kan vara okay. Men omdömet brister, men ska man då känna skam dagen efter, man är oftare snarare förbannad på att vissa inte lyssnar.

Det jag menar är att jag känner en välfigt plågsam känsla att jag inte är det jag en gång var i bl a mitt beteende. Jag kan vara okänslig och jobbig mot närmastående som jag inte skulle kunna tänka mig att vara elaka mot innan jag blev sjuk... Och jag kan tex gå naken bland folk utan att känna någon särskillt skam vilket jag definitivt skulle göra i vanliga fall... hoppas någon kan ge mig en förklaring för att det plågar mig!

Det går inte att sticka under stol med att en person kan
förändras på ett plågsamt sätt i sitt beteende när
schizofrenin bryter ut.
Det kan bero på en sorts autism.
Man bryr sig inte längre om det som var viktigt förr.
Man har kanske ingen riktig uppfattning om hur man
klär sig.
På sommaren kan den schizofrene gå klädd i varma
ytterkläder och på vintern har jag sett en kvinna som
gick barfota i kylan.

Att få aggressiva utbrott kan förekomma hos personer
som tidigare har varit enormt snälla och medgörliga.
Om det gick att vara snäll hela tiden, så skulle inte
schizofreni behöva finnas.
Schizofreni kan nog ses som ett misslyckat uppror.

Hejhej skrev: Det jag menar är att jag känner en välfigt plågsam känsla att jag inte är det jag en gång var i bl a mitt beteende. Jag kan vara okänslig och jobbig mot närmastående som jag inte skulle kunna tänka mig att vara elaka mot innan jag blev sjuk... Och jag kan tex gå naken bland folk utan att känna någon särskillt skam vilket jag definitivt skulle göra i vanliga fall... hoppas någon kan ge mig en förklaring för att det plågar mig!

Beteendet kan förändras ibland vid schizofreni, så att man gör saker som är socialt oacceptabla. Det är dock ganska ovanligt faktiskt. Det skall finnas behandlingar för detta, som på engelska kallas för conditioning, men även antipsykotika kan ge effekt.