16 år, är schizofren..

Hej!
Jag vill inte uppge mitt namn så låt oss säga att jag heter John.
Jag är 16 år gammal, tränar friidrott och skall börja mitt första år på gymnasiet i Malmö.
Jag har bra betyg, mycket vänner och en underbar flickvän.

Det är nog inte många i min ålder som skriver på denna sida tror och hoppsa jag. Jag har just nu väldigt bråttom så hinner inte skriva riktigt allt så tar alla mina sympton i ett senare inlägg.

Det är så det ligger till, jag är 16 år och är helt 100% säker på att jag har schizofreni. Jag har läst mycket om det och nästan alla mina sympton har jag kännt av och varit medveten om långt innan jag läst om dem.

Innan jag skriver mina sympton vilket jag kommer göra senare idag då jag har tid vill jag bara snabbt fråga er som är insjuknade:

Vilka olika nivåer av sjukdomen finns det?
Måste man höra och se saker ller kan det vara så att man bara har en dålig "medvetenhet"? vilket är den fas jag är inne i nu.
Kan man leva hela livet som en hyffsat normal människa med sjukdomen utan att ta hjälp utav sjukvård, psykiatri eller ens berätta för någon annan om sin sjukdom, jag skäms så... har inte vågat berätta för någon än.

Snälla, mitt liv är förstört känner jag. Kan jag få svar?

Det låter inte som du har schizofreni tycker jag.
Betygen brukar sjunka.
Man är ensam och ofta isolerar man sig
Man blir ovårdad.
Ofta är man deprimerad.
Sömnen och ätandet är stört.
Tänkandet är konstigt och bisarrt.
Misstänksamhet och tror att andra pratar om en.
Man känner sig svag och energilös.
Känslomässigt förändras man gentemot vänner och anhöriga.

Dessa besvär kan komma år innan man insjuknar i schizofreni. I början av förloppet kan man inse att något är fel. Men när man insjuknar i schizofreni förlorar många insikten att de är sjuka utan de anser sig helt friska. 80 % av de som insjuknar i schizofreni har en släkting med sjukdomen. För de flesta är alltså sjukdomen ärftlig.
Vid schizofreni har man oftast psykos -hallucination och vanföreställningar, men alla har inte det utan kan som vara djupt deprimerade istället.

Välkommen som medlem!

Jag tror inte heller du har schizofreni. I tonåren utvecklas hjärnan och diverse konstigheter kan uppträda som försvinner igen. Du behöver inte skämmas för det som du upplever, det finns säkert någon som känner igen sig. Men, skriv gärna mer här så kan vi titta på det och säga om vi tycker du är ett hopplöst fall eller inte. Kanske är du "bara" deprimerad?

John1,
det som talar emot att du skulle lida av schizofreni är
allt som du räknar upp som idrottande, betyg, vänner
och flickvän.
Du har nog förläst dig på schizofreni bara.
Jag hoppas verkligen att det är så.
Fast många här har levt med schizofreni i många år
så är det inte särskilt kul egentligen.

Tackar så jättemycket för era svar, känner mig mycket bättre till mods men håller fortfarande kvar vid mina teorier.
Jag skall försöka beskriva så bra som möjligt hur jag upplever mitt liv och vilka sympton jag känner, hoppas att ni orkar ta er tid och läsa.

(Mycket att läsa)

Det känns på något sätt om om jag kollar igenom ett fönster hela tiden, ser allt klar o tydligt men känns som att jag ändå inte uppfattar det.
Har även ständigt ont i huvudet. Vid ett tillfälle har jag inbillat mig att jag är den enda verkliga människan, men bara en enda gång och jag tror nog att detta är ganska normalt att göra någon gång även fast det är ett symptom.
Ibland känner jag mig rädd för att någon är i rummet och iaktar mig men detta sker inte allt för ofta och det är bara när jag är i obehagliga miljöer som tex källaren och enstaka gånger är jag rädd för att någon ska stå bakom mig i spegeln på kvällen när jag gör mig iordning.

Allt detta som jag räknat upp är såvitt jag vet symptom men även sådans som vanliga friska personer upplever då och då, lika ofta som jag gör det, jag har frågat mina kompisar om dom någon gång kännt på detta sätt och dom håller med om att det ibland känns så.

Jag är som sagt 16 år och på väg in i mitt vuxenliv om några år och vad jag har läst så är det ungefär nu som sjukdomen börjar ge sig till känna lite smått och det är det jag är rädd för händer nu. Jag tror inte att jag har en fullt utslagen schizofreni utan att jag är i början av den och det är det som skrämmer mig, jag undrar vilken typ jag kommer få, hur allvarligt det kommr bli med tex hallunicationer osv osv.
Det enda symptomet som jag egentligen är rädd för är min verklighetsuppfattning eftersom denna har fullits sedan ca 2 år tillbaks och har blivit lite värre för varje år och det är den allra starkaste punkten som tyder på schizofreni.

Jag tycker denna sjukdom är hemsk och det har jag tyckte redan länge innan jag själv ens kommit på tanken att jag kanske själv skulle kunna drabbas utav den.

Ni som vet bäst, hade ni dessa uppleverser i början utav eran sjukdom?
Skulle bli så enormt lättad om det visade sig vara något annat, jag älskar mitt liv, är lycklig och vill förbli det.

Hej och välkommen till Viska, John1!
Jag tror inte alls att du har Schizofreni......
Som tonåring är livet osäkert på många sätt och man är i färd med att hitta sig själv. Om du ändå är orolig för att vara/bli sjuk så kontakta skolhälsovården eller vårdcentral.

Lycka Till!

/vnv