Vad ska jag göra?

Tack inwatto. Det hjälpte litegrann...

Problemet är att jag inte ser nån förändring till det bättre och har inte gjort det på lång tid. Det är som om bara döden återstod för mig.

Om det finns en sjukhuskyrka på din ort, så gå till dem. Det brukar gå bra att prata med dem, även då om psykiska problem.

Det fanns en sjukhuskyrka på mentalsjukhuset på Lillhagen och där fick jag gå hos en utbildad psykolog som dessutom har ett arbetsledar ansvar i 5-6 år helt utan kostnad för mig! Jag hade även kontakt med två där redan innan de fick jobb där, så jag kände dem redan innan jag började gå till den kyrkan.

Har även haft mycket kontakt med kyrkans jourtjänst, om du vill tala om vilken ort du bor på skall jag försöka luska reda på numret dit. Om du vill ge mig namnet till sjukhuset så tar jag fram numret till sjukhuskyrkan.


Annars är det nog bara att steppa upp dit på dagtid! De har också en besöksadress till kyrkans jourtjänst. De har ofta någon där på natten också och jourhavande präst går det att ringa 112 på och begära jourhavande präst.

För Nuvarande chefen för kyrkans jourtjänst i Göteborg har jag stått som fadder till hans yngste son, pojken heter då Nils (Gudfar låter för dumt!) :lol:

Jag har även varit på läger på olika ställen i kyrkans jourtjänsts regi på somrarna förr i tiden. Detta till ett reducerat pris.

Så jag kan med glädje ge dessa tips! :lol: <!-- s:wink: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_wink.gif" alt="" title="Wink" /><!-- s:wink: -->

Melun skrev: ...Det är som om bara döden återstod för mig.

Dö ska vi alla. Det intressanta är att kunna göra något medan man lever. Du har säkert minst 20 år kvar att leva uppfattar jag det som. Du får ta frågan "Vad vill Jesus jag ska göra?" till en präst så kanske ni tillsammans kan komma fram till något. Sjukvården kan nog inte ge svar på en sådan fråga men går du med dödslängtan tycker jag det kan vara befogat att du hör med dom om du inte kan få någon annan form av stöd än kemikalier.

Jag har också varit i den sinnesstämningen emellanåt. Men det släpper efter en tid, för att sedan komma tillbaks. Det är bra om man kan skriva avsig som här på Viska. Det har nog hjälpt mig då och då.
Men jag tror att de flesta med psykisk sjukdom känner sig så ibland, en del kanske alltid.
Rökte gjorde jag också för en herrans massa år sen men jag lyckades sluta och det är nog det bästa jag gjort både hälsomässigt och ekonomiskt. Så det går att sluta om man ger sig katten på det.

Ja, jag behöver komma ut med hur jag känner det...
Skriva av mig lite...
Jag skrev till en förebedjare och hon ville att jag skulle ringa henne nu...
Men det vill jag inte just nu. Jag vill bara ta en cig och gå och lägga mig.